Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politikerna bör titta på de egna styrelserna först

Att kompetens ska gå före kön är någonting som de allra flesta skriver under på.

Annons

Precis lika enkelt som att det går att nå konsensus kring meritokratins mest grundläggande princip, för att använda fina ord, lika svårt är det att sätta punkt för diskussionen om kvotering till bolagsstyrelser. Bolagens oförmåga att hantera frågan har öppnat för politiker att plocka billiga poänger genom att ropa på lagstiftning.

Denna återkommande diskussion om kvoteringens förtjänster aktualiserades nyligen efter Jens Spendrups fadäs i Ekots lördagsintervju. Samtidigt som ordföranden för Svenskt Näringsliv hade all anledning att "pudla" så ropade ett flertal röster i debatten på just könskvotering. Stefan Löfven (S) meddelade exempelvis att han kan tänka sig en kvoteringslag efter norsk modell om inte näringslivet snabbt ökar andelen kvinnor i bolagsstyrelserna.

Löfvens kvoteringsbesked bör rimligtvis sätta press på maktpartierna i kommunerna i hemlandskapet att sopa framför egen dörr. Att kommunpolitikerna själva eftersträvar en jämn könsfördelning i sina "egna" bolagsstyrelser bör rimligtvis vara en bra start innan man sällar sig till kören som ropar om kvotering i näringslivet. För ser man till de kommunala bolagsstyrelserna i Ångermanland så går det att diskutera hur det står till med jämställdhetsarbetet, eftersom det generellt sett går två män för varje kvinna som tagit plats i styrelserummen.

Detta tål att upprepas. När Ångermanlands politiker får lov att nominera till sina bolagsstyrelser så dominerar männen.

Det bör sägas att alla partier är ansvariga för situationen i de kommunala bolagsstyrelserna och att det märks stora skillnader i hur partierna och kommunerna jobbat med frågan.

Exempelvis finns det skäl för kommunalrådet Fred Nilsson (S) i Härnösand att sträcka på sig och upplysa kommunalrådskollegan Micael Melander (S) om att det är tämligen gubbtätt i Kramfors bolagsgarnityr, i alla fall jämfört med Härnösand.

Samtidigt handlar frågan om representationen i de kommunala bolagsstyrelserna inte enbart om kön. En ständigt lika aktuell diskussion handlar om partibokens roll när styrelseledamöter ska utses. På den punkten kan kommunalrådet Elisabet Lassen (S) i Sollefteå lära en hel del av Örnsköldsviks kommunalråd Elvy Söderström (S); i Sollefteå finns knappt någon politiskt oberoende styrelseledamot, till skillnad mot Örnsköldsvik.

Partibok går fortfarande ofta före kompetens när styrelser ska rekryteras, men Örnsköldsviks kommun har i alla fall kommit längst i Ångermanland med arbetet med att avpolitisera de kommunala bolagsstyrelserna. Partierna i Kramfors, Sollefteå och Härnösand har anledning att se över sina nomineringsprinciper och lära av landskapets största kommun.

Så här under valår, när partierna är i full färd med att nominera kandidater till allehanda uppdrag, finns extra anledning att diskutera representationen i Ångermanlands bolagsstyrelser. De kommunala bolagen i regionen omsätter hundratals miljoner kronor årligen och borde bli bättre på kvalitativ styrelseutvärdering.

Partiernas nomineringsprocesser bör präglas av betydligt större öppenhet. Om de ångermanländska partierna återigen väljer att nominera ojämställda styrelser, eller kvoterar in ledamöter på basis av partibok, bör detta verkligen kunna motiveras.

Tomas Izaias Englund

Mer läsning

Annons