Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peka ut de ansvariga

/

Infrastruktursatsningar innebär nästan alltid glädjekalkyler. Kan haverikommissioner vara en lösning på problemet?

Annons

Det skulle ta fem år och kosta en miljard kronor att bygga en tunnel genom Hallandsåsen. Tjugo år senare är projektet inte avslutat och den totala kostnaden beräknas till minst 10,5 miljarder kronor. Stora infrastrukturprojekt, som detta, blir nästan utan undantag dyrare och tar längre tid att färdigställa än planerat.

Nyligen konstaterade Riksrevisionen att nyttan av investeringar inom infrastruktursektorn regelmässigt överskattas, samtidigt som kostnaderna underskattas. Nödvändiga tilläggsinvesteringar i miljardklassen saknas i budgetunderlagen. Regeringen agerar inte efter de principer som regering och riksdag beslutat om. Beslut fattas utan relevanta underlag om projektens kostnader eller samhällsekonomiska effekter. Det saknas dessutom systematisk uppföljning från regeringens sida. Allt detta leder uppenbarligen till negativa effekter för samhällsekonomin.

Slutsatserna är dock inte förvånande för dem som studerat den här typen av infrastruktursatsningar. Inte heller är problemet unikt för det svenska samhället. Internationell forskning pekar på att samma systemfel återfinns i ett antal länder runt om i världen. Precis som i Sverige tenderar kostnaderna för stora infrastrukturprojekt att regelmässigt underskattas. Så har det varit länge: de senaste 70 åren går det inte att visa att ansvariga planerare och politiker lärt sig något av forna misstag.

Det här beror inte primärt på inkompetens eller rena misstag. Det finns forskning som pekar på att de ansvariga planerarna medvetet underskattar kostnaderna. De politiska incitamenten för att ta fram glädjekalkyler är starka och det är helt och hållet riskfritt att fela – ingen behöver bära hundhuvudet för usla kalkyler.

Det sistnämnda borde emellertid inte vara så svårt att ändra. Statsvetaren Gunnar Falkemark, föreslog exempelvis redan 2007 en lösning i en debattartikel i Göteborgs-Posten. Enligt artikeln borde en hög befattningshavare på planeringsstadiet utses som huvudansvarig för kostnadsuppskattningarna. Om projektet blir betydligt dyrare än beräknat bör en haverikommission utses. Kommissionen ska inte bara ta reda på varför kostnaderna skenat. Den ska också peka ut vem som är ansvarig. Dåligt kalkylarbete bör jämställas med tjänstefel och om politiker utsatt utredare för press att underskatta kostnader ska det påtalas.

På så sätt skulle man kunna öka transparensen i processen. Det behövs onekligen. Den politiska viljan att åtgärda systemfelen har hittills saknats, men det hindrar inte skattebetalarna från att kräva bättring.

Varje beslut som fattas på felaktiga grunder leder till att vi får en dyrare eller sämre fungerande infrastruktur än vi borde ha.

Det har vi inte råd med.

Emma Wange

Mer läsning

Annons