Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pausen som inte finns

Förr i världen valde politiker som hamnade i rampljuset på grund av någon skandal att antingen avgå eller kämpa vidare. Det fanns inget mellanting.

I dag tar man timeout.

Annons

Vad det innebär är något oklart; det slås inte fast någonstans hur länge en timeout får pågå eller vem som avgör om en timeout kan tas.

Timeout är helt enkelt en hittepå-åtgärd från de politiska partiernas sida, ett sätt att försöka runda regelsystemet, fly mediers granskning och ducka för kritik.

Ofta innebär en timeout att en politiker tar ledigt på obestämd tid, i många fall fullt arvoderad, och sedan avgår. Att ta en timeout är i nio fall av tio första steget mot en begäran om att få lämna ett uppdrag (ett förfarande som dock sker lite mer i skymundan än om avgången meddelas medan politikern fortfarande är aktiv).

När det gäller Lars Näslund (M) är det dock långtifrån säkert att en timeout på grund av en polisanmälan leder till att han helt lämnar sina uppdrag. Vi pratar ändå om en person vars politiska karriär kunde fortsätta trots den stora skandalen i samband med "Ecce Homo"-utställningen 2008, då Näslund lyckades med konststycket att uttala sig nedsättande om många och förolämpa ännu fler.

Enligt Moderaterna i Örnsköldsvik avvaktar man nu polisutredningen innan man tar nästa steg.

Då förutsätter vi att Lars Näslund också avvaktar när det gäller det här med att ta emot arvoden och ersättningar som kan kopplas till politiska uppdrag (att Näslund inte begär mötesarvoden är självklart, då Moderaternas starke man inte ska gå på några möten på ett tag).

En politiker som tar en timeout väljer att inte sköta sitt uppdrag, men har inte avgått, sjukskrivit sig eller begärt någon form av tjänstledighet (att vara politiker är som bekant inte ett yrke).

Det är en märklig paus som bör hållas så kort som möjligt.

Mer läsning

Annons