Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På jakt efter en fördjupad EU-debatt

Det har varit ett tufft år för EU. Förutom fredspriset har rubrikerna om unionen varit dystra och mestadels handlat om skuldberg och snusförbud.

Annons

Kanske är det helt enkelt så att vi svenskar inte riktigt vant oss vid att tillhöra EU, eller så är vi bara ointresserade av unionen, men rapporteringen kring vad denna sammanslutning av stater tar sig för är tyvärr ganska begränsad och debatten väldigt ytlig. För att ta ett exempel: När kommissionens förslag om att förbjuda smaktillsatser i tobak läckte första gången blev rubrikerna att EU förbjuder snus. Inte "kan komma att förbjuda", inte "gör om receptet för snus", utan "förbjuder". Som om det redan var ett faktum.

Inte nog med att det leder till uppgivenhet snarare än sporrar till kampvilja, det bidrar säkerligen också till förvirringen kring EU. Allt för få vet ens vad kommissionen gör, och ännu färre vet vilka som sitter i den. Inte många kan förklara hur rådet är sammansatt eller räkna upp ens en handfull svenska EU-parlamentariker. Mycket av det som händer faller under radarn, medan bara det mest spektakulära tas upp i spetsiga rubriker – och det leder tyvärr till att EU-debatten blir alldeles för obefintlig.

Vad EU gör spelar dock stor roll även för oss i Sverige. Ändå ger knappt Eurozonens företaganden upphov till någon djupare analys om vart EU är på väg – trots att det verkligen skulle behövas.

Vill vi ha ett EU som tillskansar sig allt mer makt och som tar steg mot egen beskattningsrätt eller vill vi det inte?

Vill vi ha ett EU som reser allt högre murar mot omvärlden och hindrar flyktingar från att ta sig hit, eller vill vi ha ett som gör det möjligt för fler att resa sig ur fattigdom?

Vill vi ha ett EU som lägger enorma summor på att subventionera jordbruk, eller ett som fokuserar mer på frihandel med omvärlden?

Ja, vilka frågor vill vi ens att EU ska få behandla?

Det är också långt mer komplicerade frågor än vad som kan tyckas vid första anblick. Om EU inte har en gemensam jordbrukspolitik, exempelvis, skulle det vara fritt fram för Frankrike att subventionera sina bönder så mycket de ville och det är långt över de nivåer som EU håller idag. Ändå är det sällan en aspekt som ens tas med i beräkningen när man diskuterar EU:s jordbrukspolitik.

Personligen skulle jag vilja se ett EU som mer går tillbaka till sina grundpelare – den fria rörligheten för varor, kapital, tjänster och människor.

Det är ändå ett fritt utbyte människor emellan som är överlägset bäst på att lyfta folk ur fattigdom och föra dem närmare varandra. Möjligheten att resa, studera och göra affärer fritt inom Europa är det som verkligen skapar en fredligare och rikare framtid. Inte budgetstöd till Grekland, inte direktiv om smaktillsatser i tobak, inte en centralisering av makten.

Gemenskap kan nämligen inte tvingas fram. Kanske hade detta faktum kunnat ges större utrymme om vi faktiskt hade en EU-debatt i Sverige.

Hanna Wagenius

Hanna Wagenius är ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund.

Mer läsning

Annons