Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Örnsköldsvik hade sett annorlunda ut utan Söderström

/

Anders Rönmark (lib) kommenterar dagens besked från Elvy Söderström.

Annons

Att Elvy Söderström (S) meddelar att hon lämnar kommunalrådsposten efter valet nästa höst är både överraskande – och väntat.

Väntat sett till att Söderström har suttit på sin post ända sedan 1995, en evighet i politikens värld. Det finns få sådana ”starka män” och ”starka kvinnor” kvar i svensk politik – Söderström och hennes kollega i Umeå, Lennart Holmlund (som också slutar efter nästa val), är två av de sista – och ett slitsamt uppdrag som kommunalråd tar till slut ut sin rätt.

Samtidigt är det överraskande att det sker på det här sättet. Elvy Söderström har inte saknat möjligheter att göra politisk karriär på andra håll än i Örnsköldsvik. Hon hade kunnat fortsätta i riksdagen, fått statsrådsposter eller blivit partisekreterare, men hon har hela tiden med emfas visat att Örnsköldsviks kommun varit hennes främsta prioritering. En avgång efter valet 2014 på grund av att vännen Stefan Löfven utsett henne till minister, eller med anledning av att hon utsetts till att efterträda Bo Källstrand som landshövding, hade faktiskt varit mer väntat. Då hade Elvy Söderström kunnat säga att hon handplockats till andra uppdrag – och på socialdemokratiskt manér något motvilligt accepterat detta – men att hon på intet sätt valt bort Örnsköldsvik. Nu kommer hon att invänta nya uppdrag efter valet – ja, det är en lågoddsare att hon blir minister i en eventuell Löfven-regering – som "vanlig" fritidspolitiker.

Elvy Söderström går inte på grund av en valförlust eller för att avgångskrav riktats mot henne internt inom Socialdemokraterna, utan för att hon känner att det är rätt läge att kliva av.

Hon gör det på sitt sätt.

Som med allting annat.

Politiker brukar ofta påpeka att partiet är viktigare än individen, att det är processer – inte personer – som driver fram förändringar och att beslut fattas gemensamt; Elvy Söderström missar aldrig ett tillfälle att peka på hur brett stöd hon haft i fullmäktige då hon fått sin vilja igenom.

Men låt oss vara ärliga: Det mesta som skett inom politiken i Örnsköldsvik de senaste 19 åren har kretsat kring Elvy Söderström.

Utan Söderström hade det knappast funnits någon Botniabana, troligtvis inget Fjällräven Center och samarbetet med Umeå hade varit långtifrån lika utvecklat. Örnsköldsvik hade varit mer sömnig industristad än en kommun som har fler entreprenörer och nytänkare än de flesta andra längs Norrlandskusten.

Utan Söderström hade det heller inte funnits ett kommunalt engagemang modell gigantiskt i etanolproduktion (!), en djurfoderfabrik i Polen som delägs av skattebetalarna i Örnsköldsvik, ett energibolag som kvalificerat sig för ”Lyxfällan”, ett semikommunaliserat SHL-lag och en kommunal skuldsättning som gett Örnsköldsvik epitetet ”Greklandskommun”.

Om SSU behöver någon ute på Bommersvik som kan leda kurser i hur man formulerar visioner, hur man förmedlar en politisk berättelse och hur man utövar makt i praktiken, då är Söderström rätt person. Det finns få som bräcker henne på de områdena. Ekonomikurserna och grundkursen ”Det här är kommunens uppdrag” bör dock någon annan ta hand om.

Elvy Söderström har under 1990- och 2000-talet – både på gott och ont – format Örnsköldsvik till det kommunen är i dag. Det kan ingen ifrågasätta. Örnsköldsvik hade varit annorlunda, sett annorlunda ut och uppfattats annorlunda ute i landet om det inte varit för henne.

Det har gjorts referenser till Elvy Söderström som en grå eminens och kungamakare inom Socialdemokraterna. Söderström är den som suttit längst i Socialdemokraternas verkställande utskott, hon har överlevt alla former av ”utrensningar” och tjänstgjort under inte mindre än fyra partiledare. Hon hade Göran Perssons öra, var drivande i att utse Stefan Löfven till ny partiledare och har, väldigt ofta under radarn, flugit in med förslag som blivit socialdemokratisk politik på riksplanet. Politik som ofta har gynnat Örnsköldsvik.

På lokalplanet har hon dock inte behövt smyga i korridorerna. Här har hon varit fursten som klarat sig utan mäktiga rådgivare.

Det behövs inte när man har haft närmast oinskränkt makt.

Mer läsning

Annons