Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Öppna dörrarna för insyn

Annons
Onsdag 22 maj



Öppna dörrarna för insyn

Öppnar man nämndsammanträden för allmänheten för att de vill komma men inte får och innebär därmed öppna nämndsammanträden som allmänheten inte går på onödiga kostnader?

Frågan om det är meningen att folk till vardags ska lägga sig i politiken diskuterades nyligen och en undersökning visar att det i regel är vänsterfolk och miljöpartister som tycker att ett politiskt engagemang mellan val är något eftersträvansvärt.

Men långt ifrån allt vänsterfolk tycker det är mödan värt att gå på de få öppna nämndsammanträden som kommunerna genomför, vilket i sin tur inte direkt motiverar kommunpolitikerna att verka för att fler möten hålls öppna.



Att det är helt självklart att hålla öppna möten stämmer inte heller. Sekretessen sätter - tackolov får vi väl säga - stopp för allmänhetens närvaro speciellt under punkter på nämndernas dagordningar som handlar om myndighetsutövning eller informerandet om vem som inte betalat barnomsorgsavgifterna.

Dessutom kostar det lite mer att anordna nämndsammanträden för fler än nämndledamöterna och tjänstemännen som vanligtvis närvarar. Lokalerna måste helt enkelt ha kapacitet att rymma fler personer - även om fler personer alltså inte dyker upp. Är det värt den extra kostnaden i längden?

Ja, det beror förstås på varför man tycker det är viktigt med öppenhet, för att det viktigt tycker ändå de flesta att det är, även om få kan sätta fingret på exakt vad det är som är viktigt .



I Ådalskommunerna har inte öppna nämndsammanträden varit en prioriterad fråga. I Kramfors har kommunfullmäktige delegerat beslutet till nämnderna själva som ännu inte agerat i frågan. I Härnösand är situationen liknande och även om nämnderna fattat principbeslut om att öppna möten "kan" hållas är fortfarande miljö- och hälsoskyddsnämndens öppna sammanträde med sammanhängande smakprovning av det kommunala vattnet i höstas något som politikerna i nämnden skryter med är det första och enda öppna nämndsammanträde som genomförts i kommunen.

Men öppna nämndsammanträden måste inte handla om vattenprovning, tvärtom. Åhörarna behöver inte ens ges tillfälle att yttra sig under ett öppet nämndsammanträde. Och egentligen behöver de inte komma.

Öppenhet betyder inte att nämnderna ska anordna små föreställningar för att locka åhörarna utan för att det helt vardagliga och grå beslutsfattandet ska ges vad vi med finare ord kallar "transparens" - genomskinlighet och fullständig översikt av beslutsprocesserna.

Att fattade beslut protokollförs i offentliga handlingar räcker inte. Fortfarande är många väljare övertygade om att kommunala beslut ofta fattas bakom stängda dörrar - vilket inte sällan är fallet.

I Sollefteå verkar de dessutom ha uppfattningen att alla beslut härrör från en enda person - vilket däremot sällan stämmer.



Att nämndledamöterna görs medvetna om att det kan komma representanter från medierna och väljarna på mötena betyder bara det att de görs medvetna om sitt ansvar som förtroendevald, att de kan komma att utkrävas ansvar för besluten de fattar. Det är ett nog så gott argument för att genomföra öppna sammanträden mer ofta.

Att politiker, tjänstemän och andra filurer som tillbringat alldeles för mycket tid i möten dessutom inte med ett öppet system kan falla in i kanslisvenskan och tala om "implementering" av beslut och målsättningar i stället för att säga det praktiska genomförandet av de samma - är även det en klar bonus.



Vi behöver inte fler murar mellan politiker och väljare. Och murarna bör definitivt inte vara politikerna i nämndernas sak att bygga genom att överdramatisera öppnandet av sammanträdena så att det aldrig inträffar.

Det räcker att öppna dörren.

Susanne Sjöstedt





Replik:

Resultatlöst

Med anledning av notisen i lördagens tidning om mitt partis agerande i distriktsjoursfrågan, måste jag få komma till tals, skriver Erica Sahlin, sjukvårdspartiet.

Jag kan dela Susanne Sjöstedts åsikt om att vi bör kräva agerande och fråga hur vårt landstingsråd Anders Kempe handlat. Detta eftersom det främst är en landstingsangelägenhet. Sant. Men nu är det så att vi inte behöver fråga. Anders Kempe agerar och har agerat så fort den prekära situationen blev känd - det vet vi.

Och vårt parti har länge handlat för att få till stånd ett bra kommunikationsforum mellan landstingsledning och kommunen. De är beroende av varandras resurser och kompetens. Att dra in distriktsläkarjouren i Härnösand får återverkningar även på den kommunala verksamheten.

Vårdfrågorna har sedan mitten på 90-talet har blivit en mycket stor och växande del av den kommunala verksamheten. Ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting är därmed inte längre lika tydlig. Därför måste vi trycka på från två håll. Och därför blir vi bekymrade när Ingvar Wiklund meddelar att han arbetat hårt med frågan sedan i mars. För vi ser inga resultat.

Erica Sahlin

Sjukvårdspartiet Västernorrland

Mer läsning

Annons