Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och i dagsparkas...

Annons

Kent Ekeroth lämnar sitt uppdrag som rättspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, men sitter kvar som riksdagsledamot.

Det är egentligen inget konstigt med det. Alla riksdagsledamöter kan inte vara främsta företrädare för sitt parti på ett visst politikområde; det finns gott om personer i riksdagen som kvitterar ut arvode genom att vara "vanliga" ledamöter och agera röstboskap.

Gustav Kasselstrand, ordförande för Sverigedemokratisk ungdom (SDU), tvingas också lämna ett uppdrag. Inte det som SDU-ordförande – det kan inte moderpartiet få bort honom från – utan det som politisk sekreterare åt SD:s riksdagsgrupp. Sverigedemokraternas ledning anser att Kasselstrand uppträtt illojalt och därför får den unge politikern gå från sin tjänst.

Det är en lite märkligare situation, men borde egentligen bara vara en intern fråga för SD; att vara ungdomsförbundsordförande och politisk sekreterare är två olika uppdrag och ibland går dessa inte att kombinera.

Nu råkar det dock vara så att Kent Ekeroth får lämna sitt uppdrag som rättspolitisk talesperson på grund av att han sprungit runt i Stockholmsnatten, viftat med järnrör och bråkat med folk. Samt att han stöttat sin partikamrat Erik Almqvist då denne uttryckt sig rasistiskt (något Ekeroth också gör i tid och otid).

Och Kasselstrand? Ja, han får sparken som politisk sekreterare på grund av att han kritiserat partiledningens beslut att avpollettera Erik Almqvist; SDU-ordföranden tyckte tydligen att det inte var så farligt att Almqvist fastnade på en film där han kallade folk för "hora", "babbe" och "blatte-lover".

Sverigedemokraterna brukar ofta säga att man inte är ett parti som alla andra.

Nej, det är det verkligen ingen som tvivlar på…

Anders Rönmark

Mer läsning

Annons