Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och centralmakten består

Annons
Lördag 19 januari 2002



Och centralmakten består

Den som äger makt brukar ha svårt att släppa den ifrån sig. Det är på samma sätt med den politiska makten, som nu stannar på central nivå.

Det finns en hel del som förenar moderater och socialdemokrater. Ett är partiernas motvilja att dela med sig av den politiska makten, det vill säga sprida den till medborgarna. Konungariket Sverige har inte haft någon decentraliserad makt sedan Gustav Vasa tog hand om styret. Så ska det förbli tycks såväl moderater som socialdemokrater resonera, men förmodligen utifrån skilda bevekelsegrunder. Att staten vet bäst är de dock rörande ense om, de som besitter makten i dessa partier. Därför sade de nej i torsdags till direktvalda regionparlament.

Det finns en övertygelse hos folkpartiet, centern, miljöpartiet, kristdemokraterna och vänsterpartiet om att direktvalda regionparlament, eller regionfullmäktige, ger större möjligheter för medborgarna att uttrycka sin vilja än med indirekt utsedda beslutsfattare i regionen. Idag väljer landstinget de folkets representanter som tar plats i länsstyrelsernas politiska styrelser. I och med riksdagens beslut på torsdagen blir möjligheterna att påverka de regionala styrelsernas sammansättning ännu sämre för medborgarna. Från och med nästa år är det nämligen regeringen som utser ledamöterna i styrelsen. Det ska, enligt regeringen, tydliggöra länsstyrelsens roll!

Vänsterpartiet tillhör alltså dem som tror på mer folkligt inflytande men i kammaren, där partiet sade sig fortfarande stödja direktvalda regionfullmäktige, valde dess ledamöter att gå med moderaterna och regeringen. Vänsterpartiet vill heller inte att regeringen ska utse länsstyrelsernas styrelse, men valde att inte reservera sig. Hur det går ihop får väl partiledningen förklara för till exempel vänsterpartisterna i Västernorrland.

En trolig orsak är att vänsterpartiet accepterar regeringens skäl, det vill säga att tiden ännu inte är mogen för en sådan demokratisk förändring. Det är framför allt landshövdingarna i Norrland som sätter sig på tvären. I stället ska det tas en omväg runt en ny form av, som det uttrycks, samverkansorgan - nämligen kommunalförbund där landsting och kommuner gemensamt får ta över vissa frågor från länsstyrelserna. De som tar plats i dessa kommunalförbund utses av fullmäktigeförsamlingarna. Det blir således inte heller i fortsättningen möjligt för medborgarna att ställa beslutsfattande politiker mot väggen, hur stolligt de än beter sig i regionalpolitiken.

I stället för att stärka, rationalisera och förenkla det politiska arbetet i regionerna har moderater och socialdemokrater med vänsterpartiets tysta stöd krånglat till beslutsgången med ytterligare en regional politisk instans. Utöver länsstyrelse och landsting ska kommunalförbunden arbeta med regionalpolitiska frågor. Det är den moderata linjen men då ska förstås landstingen samtidigt raderas ut som beslutnivå.

De flesta europeiska länder har tre offentliga nivåer och utvecklingen inom EU visar att den regionala nivån får allt större betydelse. Det borde vara självklart även i Sverige att politiker i regionparlament väljs direkt av medborgarna - och att de statliga länsstyrelserna överlämnar makten på mellannivå till dessa folkvalda politiker. Då blir det mycket tydligare var det politiska ansvaret ligger än i dagens situation, när folk på gatan oftast inte kan skilja på länsstyrelse och landsting. Namnge sina politiska företrädare i länsstyrelsens styrelse kan de definitivt inte.



Företag

Kommunerna kan göra väldigt mycket för att skapa förutsättningar för nyföretagande, förklarade finansminister Bosse Ringholm vid en träff med liberala ledarskribenter i veckan. Han medgav också villigt att staten, det vill säga regeringen, kan ändra regelverket för att underlätta företagandet. För att få fler företagare tror Bosse Ringholm också att det behövs ökad tillgång till riskkapital och mer entreprenörsutbildning på gymnasienivå.

Förra året sjönk nyföretagandet i landet som helhet och med skrämmande stora 34 procent i Härnösand - från en redan låg nivå.

Här föreligger alltså uppenbara brister, både hos regeringen och Härnösands kommun. Företagarna i landet har länge väntat på att den socialdemokratiska regeringen ska infria sina löften till näringslivet. Det är ett rimligt krav men näringsminister Björn Rosengren får inga sådana förslag ur händerna. Det straffar sig.

I Härnösands kommun finns en mycket klar önskan hos politikerna att lyckas ragga företag till orten och göra sitt bästa för att de ska trivas. Om lika stor välvilja visades personer med idéer till och intresse av att starta nya företag skulle säkert mycket vara vunnet.

Mer läsning

Annons