Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyheterna inte det viktigaste

Annons
Tisdag 16 april

Nyheterna inte det viktigaste

Vårpropositionen innehåller få nyheter, men respekten för de nedräknade tillväxtprognoserna betyder bara att respekten för de övergripande målen om utjämnande av klyftor ligger fast.

Bosse Ringholm har därför anledning att vara stolt över sin proposition. Stolt - men inte nöjd, som LO använder som slogan i sin pågående kampanj. Regeringens löften inför valet 1998 har uppfyllts: maxtaxa för barn- och äldreomsorg har införts, sysselsättningen har ökat, fler har anställts inom skola, vård och omsorg, avbetalningen på statsskulden har varit omfattande, pensionerna har höjts och biståndet likaså medan skatter har sänkts.

Därför är det inte genom nyheter i vårpropositionen som regeringen lägger ut en riktning. Viktigare är att de övergripande målen om halvering av arbetslösheten och socialbidragsberoendet dessutom ligger fast. Arbetslösheten är lägre än i fjol och socialbidragsberoendet har inte varit så lågt sedan 1981!

Det föranleder Ringholms stolthet. Nöjd är han säkert inte och det är för väl det.

Den dag som arbetarrörelsen är nöjd, är den dagen rörelsen dör. Då finns det inget mer att kämpa för. Alltså måste alla propositioner lämna mersmak, en förhoppning om att "nästa gång gör vi det bättre".

Inför denna proposition har det flaggats för en kraftig nedräkning av tillväxtprognosen, speciellt från moderat håll där man uppenbarligen gläds åt att regering och riksdag får mindre pengar att fördela.

Men de socialdemokratiska propositionerna är sällan byggda på glädjekalkyler och fulla av ouppnåeliga mål och därför har inte heller Bosse Ringholm behövt dra tillbaka några aviserade reformer. Att Sverige under en nedgång i konjunkturen har 17 miljarder att lägga på reformer medan resten av EU:s finansministrar tvingas dra åt svångremmen, är ett gott betyg för regeringen.

Men som LO:s Wanja Lundby Wedin påpekade under sitt tal till s-distriktskongressen i Sundsvall i helgen kommer det inte vara så muntert i fortsättningen om inte regeringen tar itu med ohälsan i arbetslivet.

Om ohälsan fortsätter öka i samma takt som nu, kommer sjukskrivningarna att kosta ytterligare 10-15 miljarder för 2003. Inte ens hela reformutrymmet för nästa år klarar av att täcka den kostnaden. Men hotet är allvarligare än så för de som skadas för livet.

Därför är regeringens stora utmaning i år - och säkert en tuffare kamp än den oppositionen kan uppbåda - att mota bort en sådan utveckling med hjälp av fungerande lösningar. Receptboken måste fram innan valet. Annars blir soffliggarnas parti den hotande oppositionen.

Susanne Sjöstedt



Citatet:

"En ängels tålamod och en envishet som överstiger allt sunt förnuft."

Göran Persson sammanfattar Bosse Ringholms främsta egenskaper för distriktskongressen i Sundsvall



Replik:



Jag kunde inte undvika att bli bestört efter att ha läst Susanne Sjöstedts ledare den 13 april om "Den briljanta demokratisatsningen.

Ditt förslag om hur man skall öka medborgarantalet är att framgångsrikt ta hit invandrare. Inte visar du något intresse för vad vi invandrare tycker om saken. Inte heller pekar du på vilka fördelar vi skulle få av det. Du är onekligen väldigt tydlig i att påpeka vilka fördelar som kommunen skulle åtnjuta, såsom skattekraften, köpkraften, efterfrågan och arbetskraftstillgång. Det sistnämnda undrar jag vad ni skulle göra med?

Jag själv har funnits i Härnösand sedan cirka 13 år tillbaka men inte fått något jobb trots allt sökande. Inte heller kan det bero på att jag inte har skaffat mig ett brett kontaktnät. Låt oss lämna mina bekymmer åt sidan då och fortsätta betrakta din syn på saken. Jag vill inte på något vis beskylla dig för att vara ensam om den synen, då den tyvärr är väl spridd. Du kanske omedvetet fungerar som megafon för den allmänna opinionen.

Integration är inte lika med hur ni skall använda oss på det för er bästa sättet. Vi är inte någon handelsvara som ni skall bolla hit och dit för att förbättra er ekonomi eller betala era gamlingars pension (inte ofrivilligt i alla fall). Kommunen vill ta hit flyktingar, inte för att dessa på något mirakulöst sätt skall få arbetstillstånd automatiskt bara för att de flyttar till Härnösand eller för att de skulle få det bättre än i Malmö eller Gällivare, utan för att få statligt bidrag till kommunen.

Invandrare är inte något yrke eller egenskap, det är ett stadium som få upplever eller vill uppleva frivilligt. Det är att vara långt från kompisarna, från familjen, från själsfränderna, från tryggheten som man får av att vistas där man är född. Ingen av oss vill egentligen vara i Sverige för dess bildsköna landskap. För människorna? Som inte ser oss annat än som handelsvara eller inkräktare?

Vi kan aldrig integreras till 100 procent men kanske till 99 procent om ni bara ändrar attityd och tar oss för det vi är - människor! Sluta prata om oss som om vi inte vore här. Börja prata med oss. Sluta betrakta oss som om vi vore små barn eller efterblivna idioter som inte vet själva vad vi vill ha. Det sista vi behöver är överförmynderi. Jag kan garantera dig att vi faktiskt har fått nog av den varan, därav vår utvandring.

Det vi vill ha är en gedigen introduktion till svenska språket, svensk samhällsorganisation, tillgång till utbildning och till arbete. När jag säger tillgång till arbete så menar jag inte enbart till lågavlönat jobb som ni själva inte vill ha, jag menar till alla möjliga jobb för vilka många av oss är mycket mer kompetenta än ni anar.

För övrigt, börja inte med att kräva att privatsektorn tar ansvaret, eller värre, tvinga privata företagare genom lag att göra det. Börja med att öppna offentliga sektorn för oss, och det på alla nivåer. Den dagen man kan se en invandrare som kommunchef, landshövding eller i någon av alla ledande poster inom den offentliga sektorn, då kanske vi invandrare kan tro på er och på era integrationsintentioner. Till dess kan jag utan att bränna mig hålla händerna i elden och svära på att varken jag eller någon annan av oss litar på era intentioner. Varför skulle vi göra det, du skriver ju så klart och tydligt om vilka dessa intentioner är.

Frågan intresserar mig dock inte enbart av personliga skäl utan också på grund av mitt engagemang i FN-frågorna. Jag skriver inte under för FN men ändå som viceordförande i den lokala föreningen.

Den briljanta demokratisatsningen saknar demokrati så länge som vi lämnas utanför beslutsprocessen.

Carlos Gândara, Härnösand

Svar direkt:

Carlos Gândara har 100 procent rätt. Det är helt och absolut självklart. Lika självklart är det att jag uttryckte mig helt ensidigt i ledartexten om demokratiprojektet Agenda 21:s seminarium i torsdags. Temat för kvällen var nämligen precis så ensidigt upplagd, något jag uppenbarligen inte framhöll tillräckligt ordentligt i min text. Flera av frågeställningarna handlade väldigt konkret om att välja alternativ som lockar nytt folk till Härnösand och vilka tillvägagångssätt kommunen bör använda sig av. Det var naturligtvis bara därför jag valde att framhålla vad kommunen vinner på invandrarmottagning, det hoppas jag att Carlos Gândara och övriga läsare förstår.

Kommuners eventuella vinst är dock det minst viktiga när det gäller flyktingmottagningen. Svenska kommuner tar inte emot flyktingar för egen vinning, utan för att det är självklart att hjälpa de i nöd. Därom bör ingen tvivla. Dessutom skulle utan tvivel en flyktingmottagning - eller vilken kommunal verksamhet som helst förmodligen - som fokuserade sig på att gå med så stor vinst som möjligt misslyckas.

Den reflektion jag gjorde var alltså en kombination av temat för torsdagskvällens möte och det faktum att Härnösands kommun står inför ett mottagande av 750 flyktingar.

Det var ur den utgångspunkten frågan om flykting- och invandrarmottagning kommenterades med argumentet att kommunen inom kort kommer att få ett befolkningstillskott som - om vi är beredda att erbjuda förutsättningarna - kanske väljer att stanna i kommunen. Det lyckas bara om vi gör precis vad Carlos Gândara skriver - inkluderar de inflyttade i besluten som rör dem som kommunmedborgare, bland annat erbjuder en språkundervisning och betygsvalidering av utländska examina - men kanske främst att vi erbjuder en attityd som inte stänger ute och segregerar. Det är också en ståndpunkt som jag framfört här på sidan många gånger.

Sant är även att demokratin aldrig kan kallas fungerande förrän fler än två av tio arbetarkillar med utländsk härkomst röstar i val, att jämföras med fler än sju av tio av de svenska arbetarkillarna och ännu fler bland akademikerna. Agenda 21 däremot stänger ingen utanför, men söker nya sätt att nå engagemang i kommunala frågor. Det är en lovande satsning. Men uppenbarligen en som - precis som resten av det svenska samhället - måste anstränga sig extra mycket för att inkludera de som ofta hamnar utanför i dessa sammanhang.

Susanne Sjöstedt

Mer läsning

Annons