Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyckeln heter demokrati

Annons
Måndag 11 mars 2002



Nyckeln heter demokrati

Glombkoms förslag till biståndspolitik stakar ut en utveckling i rätt riktning.

Världen är djupt orättvis. Miljoner och åter miljoner människor föds och lever i djupaste misär. Varje dag tvingas många som lever i det som ibland svepande kallas för tredje världen se hur deras livschanser och framtid krossas.

Det är den djupt nedslående bilden av verkligheten och insikten om att den inte finns en tredje värld utan endast en, och att denna blir allt mer sammanflätad, som gör bistånd nödvändigt, ja livsviktigt.

Samtidigt har biståndet inte alltid varit så effektivt som det borde vara. Stöd till korrumperade och auktoritära regimer och misslyckade projekt har ibland gjort ont värre. Sådana dyrköpta erfarenheter och de ändrade förutsättningarna som följer i spåren av den allt snabbare globaliseringens har gjort det allt tydligare att biståndspolitiken behöver en grundlig översyn.

För två år sedan tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté om Sveriges politik för global utveckling, Globkom. Förra veckan presenterade den sitt betänkande.

Det är inget detaljerat förslag till åtgärder som Globkom presenterar, utan snarare en bred strategi för en förnyad politik för global utveckling. Som sådan stakar den ut en utveckling i rätt riktning.

Betänkandet understryker att det svenska biståndet måste sättas in i sitt sammanhang och att det traditionella biståndet behöver kompletteras med handel, näringspolitik, säkerhetspolitik, miljö etc. Det är rätt tänkt. Inte minst handelns stora betydelse som hävstång upp ur fattigdom och misär behöver få genomslag i praktisk politik. Här skulle Sverige kunna spela en aktivare roll, bland annat i EU.

En annan viktig insikt som Globkom tar fasta på är mottagarländerna måste få större möjlighet att själva ta ansvar för den egna utvecklingen. På sikt vill kommittén att biståndet ska övergå till direkt budgetstöd. Den är kritisk till vad den kallar för givarnas detaljstyrning med "fjärrkontroll". Globkom menar, med rätta, att det förutsätter att antalet mottagarländer blir färre så att Sida och UD kan skaffa sig bättre kunskaper om ländernas olika behov.

Kommittén tar samtidigt ett välbehövligt steg bort ifrån det statscentriska perspektivet om att "höja de fattiga folkens levnadsnivå". Den vill att det övergripande målet för biståndet ska vara att "förbättra den enskilda människans levnadsvillkor." Därför föreslår den också att mottagarländerna måste respektera demokrati och mänskliga rättigheter. Det är bra. Men det hade varit bättre om den gått lite längre och föreslagit att införandet av demokrati ska vara det övergripande målet. Skälet är enkelt. I de länder där demokrati råder måste statsledningen söka medborgarnas stöd för sin politik. Det betyder att i demokratiska länder förbättras också den enskilda människans levnadsvillkor.

Det riktigt långsiktiga målet för biståndet borde naturligtvis vara att det ska kunna avvecklas. Men vägen dit är mycket lång. Helt klart är dock att den stavas demokratisering.



Ja till EMU

Tillvaron börjar bli motig för vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman. Inte nog med popularitetssiffrorna sjunker och medlemmarna anser sig ha rätt att tycka vad de vill - nu finns det dessutom en klar majoritet för svenskt medlemskap i EMU.

Att 47 procent av svenskarna säger ja till euron och 34 procent nej förklarar Gudrun Schyman surt med att det varit "säljande reportage i media" och euromyntens introduktion.

Hon tror med andra ord att människor inte kan tänka själva, vilket i och för sig inte är förvånande. Kommunistränderna går aldrig ur.

Men "säljande reportage"? Journalisterna skulle alltså vara köpta, vilket knappast är sant. Och eu-romynten? EMU-länderna borde kanske idka byteshandel för att tillfredsställa planhushållaren Schyman.

Mer läsning

Annons