Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norge har sin egen version av Ny demokrati

/

Nu i veckan kan norska Fremskrittspartiet bli det första högerpopulistiska partiet i Norden med ministerposter.

Annons

Om de borgerliga partierna vinner stortingsvalet i dag, vilket alla opinionsmätningar tyder på, kommer FRP antingen att ingå i regeringen eller fungera som stödparti till en minoritetsregering. Helt säkert är dock att FRP kan räkna med att få ett betydande inflytande över norsk politik de kommande åren.

FRP jämförs ibland med Sverigedemokraterna. Vid en ytlig jämförelse kan det tyckas rimligt. Minskad invandring har länge varit en central del av partiets politik, och mitt under pågående valrörelse läckte ett internt dokument som pekade mot en ännu hårdare politik. Där föreslogs bland annat att Norge ska säga upp FN:s flyktingkonvention, att man ska ha betalat skatt i tio år för att kunna bli norsk medborgare, att fyraåringar ska språktestas och att endast norska medborgare ska ha tillgång till socialförsäkringssystemen.

Men jämförelsen med Sverigedemokraterna haltar. Medan SD är ett enfrågeparti, med rötter i svensk nynazism, är FRP en blandning av nyliberalism, ekonomisk populism och främlingsfientlighet. FRP bör i stället jämföras med Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters Ny demokrati som flimrade förbi i svensk politik i början av 1990-talet, och som kombinerade krav på sänkta skatter och lappliseförbud med invandringsmotstånd.

En sådan jämförelse hjälper oss också att förstå det inflytande FRP har haft och kommer att få. För medan ingen vill ta i rasisterna i SD med tång är det lättare att söka samarbete med ett parti där man kan känna gemenskap i exempelvis ekonomiska frågor, även om de faktiska effekterna på migrationspolitiken blir desamma.

Den borgerliga regeringen mellan 2001-2005 då den nuvarande Höyreledaren och statsministerkandidaten Erna Solberg var invandringsminister, och som var parlamentariskt beroende av FRP, genomförde en lång rad skärpningar av invandringspolitiken, efter direkta krav från FRP. Denna inriktning på politiken har i stora drag legat fast under den rödgröna regeringen, samtidigt som FRP behållit kontrollen över invandringsdebatten.

Att kommentatorer inom norsk borgerlighet i dag menar att FRP:s senaste migrationspolitiska förslag både kan vara populära och genomförbara, ger en fingervisning kring vad vi kan vänta oss de närmaste åren.

I Sverige har SD:s inträde i riksdagen tvärtom fört med sig en blocköverskridande uppgörelse kring en liberalare migrationspolitik. Men det är lätt att se hur utvecklingen kunde ha blivit en helt annan. 

Vi bör nog vara väldigt tacksamma för att Bert Karlsson och Ian Wachtmeister var mer intresserade av att spexa med ölbackar än av att bygga ett fungerande parti.

Svend Dahl

Mer läsning

Annons