Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När skolan försvinner vaknar folk

Ett före detta kommunalråd i Vetlanda intervjuas i radio om vad som varit tuffast under hans långa tid i politiken: "Helt klart är det här med skolor den absolut svåraste frågan att ta. Det är väldigt mycket känslor, med all rätt så slår var och en vakt om sin plats".

Annons

Han var med om att lägga ner sju skolor i kommunen, och det är alltså dessa nedläggningar han menar var de allra svåraste politiska besluten att fatta.

Alla som har haft något med kommunpolitik att göra känner igen sig. Det räcker förresten att göra en enkel sökning på nätet för att se vilka känslor frågan väcker. Bara de senaste veckorna har planer på skolnedläggningar väckt protester från föräldrar och boende i Varberg, Västervik, Borgholm, Fredrika, Östersund, Edsvalla och Norrtälje. Listan kan göras längre. I flera fall har protesterna lett till att politikerna lagt planerna på is. På vissa håll tar föräldrarna över och startar en friskola om kommunen lägger ner.

Det finns flera skäl att tro att antalet skolor som tvingas lägga ner kommer att öka framöver. Nya behörighetskrav på lärarna gör det svårare att driva små skolor, vilket sätter ytterligare press på de byskolor som redan idag har problem att klara sig. På många håll i landet finns en överetablering, särskilt på gymnasiesidan. Bara i Stockholms län fanns exempelvis cirka 4 000 platser för mycket på gymnasiet 2012. Samtidigt är de kommande årens gymnasiekullar mindre än tidigare.

Att skolor då och då ska läggas ner är egentligen en förutsättning för flera av de senaste decenniernas skolreformer, både vad gäller fritt skolval och friskolor. I en situation där nya friskolor startar varje år säger det sig självt att några skolor förr eller senare också måste lägga ner. Av många lyfts detta fram som något positivt; de dåliga skolorna ska väljas bort, och småningom tvingas stänga, vilket kommer att leda till ett bättre skolsystem totalt sett.

Det finns flera problem med den tankefiguren. Ett är att det sällan är så enkelt som att det är de dåliga skolorna som läggs ner. Skolor lider ofta brist på elever av andra skäl, exempelvis att de råkar ligga i en avfolkningsbygd, eller i en förort med dåligt rykte. Att resultaten är låga på en skola skrämmer bort nya elever, men dåliga skolresultat har ofta med andra saker än undervisningens kvalitet att göra. I Sverige i dag kan hälften av variationen i elevernas betyg förklaras med familjebakgrunden. Den som kan väljer helst en skola där alla har framgångsrika familjer.

Ytterligare en invändning är den som kommunalrådet från Vetlanda lyfter: Människor gillar helt enkelt inte att skolor lägger ner.

Det handlar inte bara om de elever och föräldrar som är knutna till skolan, utan ofta om hela det närliggande samhället. Folk tycker inte om att skolan i deras bostadsområde försvinner. Därför borde det vara självklart att ställa större krav på att det finns tillräckligt elevunderlag för att en ny skola ska kunna starta.

På så sätt kan valfriheten värnas utan att enskilda behöver drabbas hårt av plötsliga skolnedläggningar.

Marika Lindgren Åsbrink

Mer läsning

Annons