Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När rättssamhället sviker

Annons
Måndag 18 februari

När rättssamhället sviker

Historikerna kommer säkert att förklara mycket av det som har hänt i världen under de senaste månaderna med den chock det var för västvärldens ledare att se tusentals av sina egna medborgare falla offer för terrorister.

Efter de förödande attentaten i USA gick mycket fort. Av rädsla för nya terrordåd, av iver att visa att den demokratiska världen inte accepterar terrorism och inte minst av hämndbegär kom jakten på skyldiga snabbt igång.

Historikerna kommer att hävda att jakten på terroristerna var om än inte helt underbyggd så i alla fall tillräckligt. Så brukar historieskrivning gå till, på segrarnas sida. Och det är, med de kunskaper vi har idag, svårt att tro annat än att demokratins förespråkare ska gå segrande ur striden mot dem som vill störta demokratiska samhällen.

Och kampen gör det inte mindre viktigt att alltid respektera de demokratiska värdena. Det må vara lätt att förstå den första brådskan. Men i ett mer historiskt perspektiv kommer det sannolikt vara svårare att förklara att det tog så lång tid att rätta till det som då blev fel.

Ansvaret vilar tungt framför allt på USA. Fortfarande är uppgifterna om bevisen mot de misstänkta terroristerna knapphändiga. Fortfarande återstår att se att de som nu hålls fångna, bland annat på Kuba, behandlas enligt FN:s konventioner om hur fångar bör behandlas och så småningom får rättvisa rättegångar.

I Sverige har det efter den 11 september utspelat sig en rättsskandal. På den lista över misstänkta terrorister som skrevs av de amerikanska myndigheterna och snabbt erkändes av FN:s sanktionskommitté finns tre svenska män med somaliskt ursprung. Det har inte presenterats några bevis för att de på något sätt har förankringar i internationella terroristnätverk. Och USA har meddelat att det inte behövs några bevis, eftersom man anser att listan också har ett preventivt syfte.

Tre svenska medborgare har fått alla sina tillgångar frysta, de får inte arbeta, hämta ut lön, resa eller ens ta emot hjälp i form av mat eller pengar. Och de har inte fått veta vad de egentligen är anklagade för och således inte heller vad de ska försvara sig mot.

Sverige har aldrig tidigare accepterat, i alla fall inte så länge man haft ett någorlunda fungerande rättssystem, att svenska medborgare fråntagits sina mest grundläggande rättigheter utan att de ens fått försvara sig i domstol.

Regeringen säger sig förvisso vara bekymrad över att inte USA och FN presenterat vilka kopplingar som de tre utpekade svenskarna antas ha till terroristnätverken. Men något eget ansvar är inte regeringen beredd att ta för dessa medborgare.

Sverige har förbundit sig att följa FN:s resolutioner. Också sådana som har kommit till i alltför stor brådska. De problem som har uppstått måste därför hanteras inom FN. Och justitieminister Thomas Bodström ansåg sig ha nått framgångar när han häromdagen fick stöd från flera andra EU-länder för arbetet att öka rättssäkerheten för enskilda som drabbas av FN-sanktioner.

Problemet är bara att om beslutet om att sätta svenskarna på listan hade fått fullt genomslag så kunde det vid det här laget ha inneburit svältdöden för dem. Som tur var fungerar det civila samhället när nu inte rättssamhället gör det.

Annars hade inte framtidens dom över detta kunnat bli hård nog.



Karin Andersson

Mer läsning

Annons