Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Mycket att göra här också

Annons
Lördag 6 april



Mycket att göra här också

I ett öppet brev till den danska regeringen skriver Mona Sahlin och två andra europeiska ministrar om sin oro över de föreslagna förändringarna inom invandrings- och integrationspolitiken i Danmark. Glashuset som respektive land utgör i det avseendet klarar få sådana stenar.



De andra ministrarna, Laurette Onkelinx och Elisabeth Guigou, arbetsmarknadsministrar i Belgien respektive Frankrike, representerar nämligen inte heller länder kända för sin översvallande positiva inställning till flyktingmottagning och integration.

Om det var måttstocken, vore det förvisso förmätet av samtliga EU-länder att påpeka andras brister. EU har sedan Schengensamarbetets inledning kommit att benämnas som "Fort Europa" där unionshoppfulla forna öststatsländer fått uppdraget att hålla asylsökare utanför unionens yttre gränser.

Flygbolag bötfälls om de landar i ett EU-land med personer utan giltiga visum, som om det vore deras uppdrag att bedöma flyende människors flyktingstatus.



Bara i Sverige kunde vi igår läsa om fem självmordsförsök bland barn vid flyktingförläggningen i Gimo bara under några veckor. Det yngsta barnet är bara sju år. Han försökte ta sitt liv genom att svälja ett rakblad. Att ha blivit insläppt i Sverige innebär alltså inte en känsla av trygghet i dag och inte verkar det bli bättre ju längre flyktingarna stannar.

I går lades dessutom en motion i riksdagen av den moderate riksdagsmannen Jeppe Johnsson där han föreslår att ingen ska kunna bli svensk medborgare utan att kunna svenska. Han kallar förslaget för "en morot" för att öka motivationen.

Huruvida en människa som flytt för sitt liv och som ställs inför ett kunskapskrav uppfattar förslaget som en morot eller piska kan förstås inte jag uttala mig om, men jag kan gissa.



Svenska lär man sig genom att leva i det svenska samhället och att leva i det svenska samhället kräver att man integreras in i samhällsstrukturen det vill säga skolor, arbetsplatser, vården, barnomsorgen, fritidsaktiviteterna och så vidare. Jag vill påstå att det snarare är vi ursprungssvenskar som stänger ute dem och inte de som självmant håller sig utanför.

Vad anser då Jeppe Johnsson ska utgöra vår morot eller piska för att integrera invandrarna? Hot om uppsägande av medborgarskap kanske.

Johnsson menar även att invandrare ska avkrävas kunskaper om "hur det svenska samhället fungerar" för att godkännas som svenska medborgare.



Visst, det känns inte orimligt att invandrare upplyses om det svenska samhällets normsystem och uppbyggnad, men hur människor tillgodogör sig informationen är knappast något vi kan lagstifta om. Vi kan exempelvis inte förutsätta att människor inte kommer att följa svensk lagstiftning bara för att de kommer från en annan kultur, lika lite som vi skulle komma på att utsätta ursprungssvenskar för krav på en miniminivå på samhällskunskap



Eller handlar Sverigekunskaperna om att informera invandrarna om att vi här i Sverige inte bryter upp parketten för att odla potatis inomhus, eller att det inte är tillåtet att ta saker i affärer utan att betala för dem eller för den delen mörda sina döttrar om de faller för fel person.

Det är rätt obehagligt om vi förutsätter att de inte redan vet det.

Problemen finns alltså här i Sverige också. Men det betyder inte att Danmark sedan valet i höstas inte har en anammat en ytterst beklaglig inställning till invandrare. Det vore bara synd om de överskuggar det vi själva måste göra något åt.

Susanne Sjöstedt



Krönika:

Myten om självstyret

Det har kommit en ny rapport från ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Rapporten handlar om den angelägna frågan om hur ett kommunalt självstyre bör se ut. Författaren, professor Lars Söderström, föreslår att man löser de problem som finns i dagens utjämningssystem med införandet av nationella försäkringar.



Föga förvånande är kommunminister Lars-Erik Lövdén kritisk till rapporten. Det ska han vara. En nationell försäkring med kraftiga inslag av kundval av det slag som skissas i rapporten är knappast önskvärt för svensk del.

Det vore tråkigt om reaktionerna på rapporten inskränkte sig till fördömanden. Frågeställningen är nämligen i högsta grad intressant.

Det svenska välfärdssystemet kommer att utsättas för stora prövningar under de kommande åren. Befolkningen blir allt äldre, vilket ställer högre krav på vård och omsorg. Samtidigt ökar rörligheten. Skillnaderna mellan regioner och landsändar blir allt större. Detta är problem som måste tas på allvar.



Vi har i Sverige ett väldigt starkt jämlikhetsideal. Stora skillnader ses som stötande. Samtidigt finns en tradition av kommunalt självstyre.

Detta brukar ofta motiveras med att lokala myndigheter bättre kan anpassa verksamheten till de lokala behoven.

Vad det mer sällan talas om är att det faktiskt finns en konflikt mellan dessa ideal. Ju större lokal variation i de offentliga välfärdstjänsterna desto mer olika blir utfallen. Då kommunerna dessutom har väldigt olika befolkningssammansättning får de väldigt olika skattekraft. Det är enbart genom skatteutjämningssystemet som det varit möjligt för oss att upprätthålla likartad service över hela landet. Ändå varierar skattesatsen enormt mellan olika kommuner.



Skatteutjämningssystemet är hårt kritiserat och kan ändå mest ses som en halvmesyr. Huvudregeln borde vara att den som har finansieringsansvaret också är den som fattar besluten. Så är det sällan i dag. Staten påför kommunerna diverse uppgifter, uppgifter för vilka man ger statsbidrag.

Men kopplingen mellan statsbidragen och uppgiften är många gånger oklar.

En lösning som bör övervägas är att på fler områden ge staten ansvaret för både finansiering och drift. Universitetssjukhusen bör till exempel på samma sätt som Universiteten kunna drivas av staten.

I andra fall är det lämpligare att låta ett regionalt organ, lämpligen landstinget driva det som i dag är kommunalt. Vi bör inte låsa fast oss vid en lösning, som vi alltför ofta gjort i vår övertro på kommunala lösningar.



Tron på det kommunala självstyret bygger på tanken att människor känner sig hemma i sitt närområde. Så är allt mer sällan fallet. Människor flyttar för att skaffa sig arbete eller utbildning. Detta drabbar mindre kommuner, och glesbygdskommuner, hårt då skattekraften minskar. Detta talar för att vi på sikt måste finna ett annat sätt att finansiera välfärden.

Joakim Edhborg





Debattreplik:

(m) vill inte avskaffa skatteutjämningen

Centerpartisten Hans Hedlund i Kramfors har i TÅ den 2 april en del funderingar kring den moderata synen på skatteutjämningssystemet.



Inledningsvis vill jag understryka att moderata samlingspartiet ser det som helt nödvändigt att det finns ett system som gör det möjligt för hela Sverige att leva.

Det här är en väldigt svår och komplicerad fråga. Jag ska därför försöka att vara väldigt tydlig. Följande gäller. Moderaterna vill inte avskaffa skatteutjämningen som sådan, däremot vill vi ersätta nuvarande system med ett system där det är staten som skall stå för kostnaderna och inte kommuner och landsting.

Vi föreslår ett nytt utjämningssystem utifrån följande utgångspunkter:

8 Dagens tillväxtfientliga system ska ersättas med en ordning som tydligt belönar tillväxt och kostnadseffektivitet för alla kommuner och landsting.

8 Dagens system ska ersättas med ett system som respekterar grundlagen och den kommunala självstyrelsen. Det ska vara staten och inte kommuner och landsting som ger bidrag till kommuner och landsting med otillräcklig skattekraft.

Det finns också anledning att påminna Hans Hedlund om att i höstas presenterade de fyra borgerliga partierna en gemensam fyrpartireservation i vilken man redovisade en samsyn på nödvändigheten av att reformera det nuvarande skatteutjämningssystemet.

Målsättningen är att efter en borgerlig valseger tillsätta en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att ta fram ett nytt förslag till skatteutjämning.

Sammanfattningsvis vill vi moderater inte avskaffa skatteutjämningsystemet som sådant utan vi vill ersätta det med ett mer rättvist system där staten står för kostnaderna och inte kommuner och landsting.



Lennart Bolander

Riksdagsledamot (m)

Härnösand

Mer läsning

Annons