Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moderaterna håller gisslan 

"Nato är säkerhetsgaranten." Orden är Fredrik Reinfeldts, året var 2003, och den nyvalde moderatledaren hade just bevittnat partistyrelsen förlora den omröstning som Moderata ungdomsförbundet kampanjat hårt för. 

Annons

Moderaterna skulle från och med partistämman 2003 vara för ett svenskt Nato-inträde. Men Reinfeldt gav sig inte, och villkorade frågan om ett svenskt medlemskap med att Finlands sak var vår. Den våta filten var på plats. Om våra finska grannar ville gå med, så skulle diskussionen kunna föras. Det ville inte Finland, vare sig i den utredning som gjordes 2004 eller kort därefter, 2007. Eller vågade, om man så skulle vilja säga.

Trots att det ledande oppositionspartiet rent formellt nu ville trygga riket med ett svenskt medlemskap i Nato blev det från moderat håll defacto tyst. Frågan blev i stället en folkpartistisk paradfråga och gjorde partiet till ett försvarspolitiskt slagträ från vänsterns håll.

Men diskussionen om ett svenskt Nato-medlemskap har de senaste veckorna fått ett parlamentariskt genombrott. Det började vid Centerpartiets stämma i Karlstad för några veckor sedan. På Centerstämman beslutades att partiet är för en förutsättningslös utredning av ett medlemskap. Frågan bifölls även av Kristdemokraterna som beslutade samma sak på sitt riksting häromsistens. 

Det betyder att Sverige för första gången har en regering där inget av regeringspartierna kategoriskt säger nej till svenskt Nato-medlemskap. Det är inte enbart en förskjutning, det är en milstolpe i den svenska försvars- och säkerhetspolitiska historieskrivningen. Alliansen har nu, utan att det egentligen varit planerat, enats om en fundamental försvars- och säkerhetspolitisk fråga.

Frågan hålls dock fortfarande som gisslan av Moderaterna. Att som den moderata ledningen byta ut Finland mot Socialdemokraterna som ursäkt för att inte driva frågan är problematiskt. Socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson Peter Hultqvist säger att frågan inte behöver drivas för att den inte är aktuell. Varför den moderata partiledningen tycker att det är en bra idé att låta ens politiska nemesis få avgöra när debatten, om någonting man inte håller med varandra om, får lov att komma igång är oklart.

En aktiv propagering i frågan hade tvingat Socialdemokraterna att på allvar motivera sitt nej, och redovisa vad de ser som ett fungerande alternativ för Sveriges säkerhet vad gäller Nato. Då hade Håkan Juholts försvarspolitiske arvtagare blivit svaret skyldig i skarpt läge. Hultqvist vet rimligen att Sverige varken får hjälp av Nato vid behov eller att vi klarar oss själva.

"Antingen är man med eller mot oss", sa George W Bush efter 11 september. Det talesättet stämmer inte vad gäller Moderaterna, som är tacksamma för att Socialdemokraterna är mot dem i Nato-frågan, så att de i hemlighet kan vara överens. Men det betyder också att Socialdemokraterna har en potentiell handgranat den dagen man tar ut sprinten och kan forcera frågan om ett svenskt medlemskap.

Kan Kristdemokraterna ändra sig så kan också Socialdemokraterna. Sent skall syndarna vakna.

Csaba Bene Perlenberg

Csaba Bene Perlenberg är liberal skribent med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik.

Mer läsning

Annons