Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Värdegrundsarbete i all ära – det som behövs är vanligt hederligt polisarbete

/

Annons

Ökningen av sexuella trakasserier av företrädelsevis unga tjejer har på senare tid debatterats mycket. Särskilt efter de uppmärksammade händelserna i Köln på nyårsnatten. Upp till ytan flöt berättelser om liknande händelser i Sverige, bland annat på musikfestivalen "We are Stockholm". Polisen har nu i sommar lanserat kampanjen "tafsa inte", med hashtaggen #tafsainte i sociala medier. Tyvärr används det oprecisa ordet "tafsa" av både journalister och som synes av polisen. Det är synd, för en spade ska kallas för en spade. Tafsa gör att ett sexuellt trakasseri låter mer oskyldig än vad det faktiskt är.

I den aktuella kampanjen ska polisen förutom att förklara för oss män – för det handlar förstås nästan uteslutande om män som trakasserar kvinnor – i sociala medier att vi inte ska "tafsa" också dela ut armband till tjejer med budskapet "tafsa inte": Man kan ju fråga sig varför armbanden ska ges till tjejer när det är killar som uppenbarligen måste påminnas om denna självklarhet, men den diskussionen kan vi kanske låta vara.

Tanken från polisens sida är säkert god, men myndigheten har inte tänkt tanken till dess logiska slutpunkt. För naturligtvis ska det inte spela någon roll om en tjej bär ett "tafsa inte"-armband eller inte, precis som det inte ska spela någon roll om en våldtagen tjej hade utmanande kläder eller inte. Problemet ligger inte hos tjejer utan hos killar som tar sig rätten att förgripa sig på tjejer mot deras vilja.

På fredagen svarade polisen på kritiken i en debattartikel i Expressen. Kampanjen handlar om att man vill öka medvetenheten om sexuella ofredanden och få fler att anmäla. Det är förstås lovvärt.

Visst kan det vara bra med informationskampanjer och värdegrundsarbete, inte minst på boenden för ensamkommande flyktingbarn med tanke på att en kartläggning av visar att unga män som kommit till Sverige för att söka asyl är överrepresenterade i statistiken. Men det är också viktigt att komma ihåg att sexuella ofredanden - eller "tafsande" – inte är något nytt fenomen i Sverige, vilket måna generationer kvinnor kan vittna om.

Det lär dock knappast vara inlägg i sociala medier eller informativa armband som får killar att ändra sitt beteende. Lika lite som en klisterlapp med texten "Snälla bryt dig inte in här" lär få en luttrad inbrottstjuv att komma på andra tankar så lär ett "tafsa inte"-armband inte få en upphetsad kille som går i gång på att trakassera tjejer att ändra sitt beteende.

I grund och botten handlar det i stället om att ordningsmakten – polisen – måste ta de brott som begås på allvar och bli bättre på att utreda dem och se till att de skyldiga får sina straff.

Ett problem är förstås att det kan vara svårt med bevisföring när brotten ofta sker i miljöer där det är mycket folk som trängs – i en folkmassa på en festival, ett dansgolv på en nattklubb eller för den delen i kollektivtrafiken under rusningstid – och ingen person kan dömas utan bevis. Men varför inte lära väktare som jobbar på festivaler eller annan personal på till exempel krogar eller badhus (en annan utsatt miljö enligt många medierapporter på senare tid) vad de ska vara uppmärksamma på. För ögonvittnen är troligen den bästa sorts bevisning man kan hoppas på i den här typen av fall.

Mer läsning

Annons