Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Nonsens att svenska elever skulle läsa för mycket skönlitteratur

/

Annons

Läsning är grunden för den mesta av vår kunskapsinhämtning, i utbildningsväsendet så väl som i arbetslivet. Den som har låg läsförståelse har svårt att klara skolan och i många fall stängs dörren för en stor del av arbetsmarknaden. Det finns inga genvägar till att träna upp sin läsförståelse: Det handlar främst om att läsa mycket, men det är också viktigt att utmana sig själv med olika sorters texter och texter som ligger på gränsen till vad man klarar av. Det barn som aldrig går vidare från Pixiböckerna kommer inte att utveckla sin läsförståelse oavsett hur många böcker hen plöjer.

I förra veckan skrev Lars Melin, docent i svenska vid Stockholms universitet, en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter. Rubriken "Skönlitteratur hjälper inte unga till framgång i livet" överraskade kanske för att komma från en docent i svenska, men i sak har han rätt. Att läsa skönlitteratur leder inte med automatik till framgång i livet. Däremot så tränar det upp läsförmågan, en färdighet som absolut kan bidra till att skapa framgång i livet. En förutsättning för att lära sig att skriva bra är också att man läser mycket och på så sätt får en känsla för grammatik eller för hur meningar konstrueras. Och att kunna formulera sig väl i skrift och att ha förmågan att ändra stil efter sammanhanget – i sociala medier krävs ett annat språk än i ett avtal eller en tidningstext – är färdigheter som krävs i många yrken.

Melin menar att undervisningen i svenska har för ensidigt fokus på skönlitteratur. Han skriver: "Skolans svenskämne har alltid haft skönlitteraturen i centrum."

Jag minns förstås själv från min skoltid att vi hade lektioner i litteraturhistoria och det tillhör väl något slags grundläggande bildningsnivå att vara åtminstone ytligt bekant med till exempel Homeros, Cervantes och Proust. Men jag har väldigt svårt att se att problemet med att svenska elevers läsförståelse sjunker i de så kallade Pisa-mätningarna främst skulle bero på att det läses för mycket skönlitteratur i den svenska skolan. Nog för att det säkert varierar mellan skolor och lärare, men det hör inte till vanligheterna att det ställs krav på att läsa mer än någon enstaka roman per termin. Det är knappast så att svenska elever överöses med skönlitteratur som de förväntas att läsa.

Därmed inte sagt att Melins artikel helt saknar poäng. För att bygga upp läsförståelsen krävs som sagt att man också läser olika sorters texter. Romaner skrivs på ett annat sätt än poesi som i sin tur skiljer sig från facklitteratur vars främsta syfte är att tradera kunskap. Att man är en van läsare av det ena (till exempel poesi) betyder inte att man automatiskt har lätt att tillgodogöra sig det andra (låt säga facklitteratur). Därför är det förstås viktigt att skolan hjälper eleverna att träna sina färdigheter i att läsa olika sorters texter.

Läs mer: Läs både för och inför dina barn

Jag tycker inte heller att man ska vara alltför skeptisk till den nya tekniken som sägs ta tid från läsningen. Det fanns en tid innan böcker och skriven text var lättillgänglig och då färdigheten att läsa var få förunnad. Då var det muntliga berättandet det vanligaste sättet att överföra kunskaper mellan människor. Möjligheten att trycka böcker i större upplagor slog igenom i och med att Johannes Gutenberg under 1400-talets mitt byggde sin första tryckpress.

Det finns forskare som menar att vi nu närmar oss slutet på vad de kallar "Gutenbergparantesen (för mer om detta se till exempel Sam Sundbergs understreckare i Svenska Dagbladet). Tesen är att det muntliga berättandet åter kommer ta över från tryckta böcker, detta i och med internets genomslag där ljud och bild är det som växer snabbast. Det finns inte bara klipp på gulliga kattungar på Youtube, det finns allt från akademiska föreläsningar till instruktionsvideos om hur du sminkar dig eller hur en perfekt Wallenbergare tillagas. Vissa människor har lättare att ta till sig nya kunskaper genom att höra det berättat, andra genom att se med egna ögon, åter andra genom att läsa. Inget sätt är egentligen bättre än det andra. Risken är bara att om man inte bygger upp sin förmåga att läsa och tolka texter så kommer man att missa mycket, eftersom en så stor del av samhällets kunskapsöverföring fortfarande sker via text (låt vara om den är tryckt på papper eller syns på en skärm).

Mer läsning

Annons