Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lugn och ro för alla som jobbar för eleverna

/
  • Skolpersonalen måste ges förutsättningar för att kunna utföra sitt jobb gentemot eleverna.

Annons

En förutsättning för lärande är att eleverna har en god arbetsmiljö. Rimligtvis bör detsamma gälla även för lärare och skolledare, men frågan är om skolpersonalen får de förutsättningar som krävs för att kunna utföra sitt jobb.

Återigen rapporteras om turbulens inom bildningsförvaltningen. Lärarfacken slår larm om ohälsa och stress bland sina medlemmar och har kopplat in Arbetsmiljöverket. Kommunens högsta skolchefer gör allt för att krishantera situationen och budskapet är att allt är frid och fröjd:

"Välmående lärare vill vi alla ha och vi har hela tiden haft en bra dialog", säger grundskolechefen Anders Fager.

De fackliga är å sin sida är sådär lagom kritiska och subversiva:

"Vi har haft en bra diskussion även om vi inte nått dit vi önskat", säger Robert Elfving från Lärarnas Riksförbund.

Naturligtvis är det bra att parterna kan samtala med varandra och nog försöker de göra sitt yttersta för att förbättra situationen, men det gäller att se bortom förhandlingsspelet.

Enklast är att minnas stora händelser, som elevstrejken på Nolaskolan eller den stora omorganisationen som genomfördes. Sistnämnda åtgärd har fortfarande inte lett till några större kvalitativa förbättringar avseende resultat; skolorna har fortsatt stora problem med måluppfyllelsen och eleverna underpresterar.

Bildningsförvaltningen har kämpat med en rad utmaningar: behörighetskraven, rektorsbyten, vikarestopp såväl som vikarebrist, programnedläggningar, en kraftigt underfinansierad gymnasieskola – svikna vallöften, om skoldatorer och investeringar i skollokaler – samt ett vikande elevunderlag och stora budgetproblem, vilket bidragit till att accelerera turbulensen.

Därför räcker det inte med att klappa varandra på axlarna och säga att man är duktiga på att samtala.

Det handlar inte heller om alarmism eller sensation. Det handlar om att rikta ljuset mot de osynliga skolpolitikerna som är ytterst ansvariga för den turbulenta situationen.

Såväl S-majoritet som opposition har prioriterat ned skolfrågorna under lång tid, och att sitta i bildningsnämnden tycks för många inte vara mer än ett kommunalt prestigeuppdrag.

Men någon måste se till helheten. Det räcker inte med att lärarfacken står upp för sina medlemmars intressen eller att förvaltningsledning kan hålla sin budget, att eleverna på Nolaskolan strejkar för sina frågor – för att inte tala om de förskoleföräldrar som vill ha "sina" nya gungor till sina egna barn.

Skolfrågor i kommunen har reducerats till särintressen där det handlar om att ta en så stor del av kakan som möjligt. Förhållningssättet har fått den kommunala skolpolitiken att bli en dragkamp om resurser, därav turbulensen när någon blir vinnare och någon förlorare.

En framgångsrik skolkommun behöver vidare perspektiv, hårt arbete och långsiktighet. Det i sin tur kräver engagerade och kompetenta skolpolitiker, som förstår att leda inte är detsamma som att fingerfärdigt detaljstyra professionen eller för den delen att blunda och ge till dem som ropar högst.

Men först och främst krävs det att skolpolitikerna ser det direkta behovet inom bildningsförvaltningen. Det handlar om att alla behöver få lite lugn och arbetsro.

Tomas Izaias Englund

Mer läsning

Annons