Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven spelar ett högt spel

/
  • Det mesta är bra i Stefan Löfvens Sverige. Denna vecka i alla fall.

Annons

"En grundkurs i socialdemokratisk ideologi” sammanfattade statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson statsministerns tal i en analys under SVT:s sändning. Och det stämmer väl rätt bra.

Det är väl ingen slump att undertecknad framåt slutet omedvetet började nynna på ”Vi bygger landet”, en av den svenska arbetarrörelsens mest klassiska kampsånger.

Löfven gick tillbaka till rötterna och lade fokus på vad han och partiet redan i dag bestämt är den politiska fråga man kommer att gå till val på 2018: den svenska modellen.

Inte bara den svenska modellen som i hur arbetsmarknaden styrs, utan i den bredare form av ”alla ska med” som var temat för en annan (förvisso misslyckad) socialdemokratisk valrörelse.

Vi är individer ja, men delar av något större. ”Ingen människa är en ö”, samhällsbygge framför segregation. Ni fattar.

Och det var ett bra, klassiskt sossigt, tal inför en entusiastisk publik.

Men det blir en utmaning för Löfven som fram till valet 2014 fokuserade på allt som var dåligt – för att sedan snabbt byta ton och försöka övertyga folk om att Sverige är på väg åt rätt håll.

Dubbel utmaning förstås eftersom han gjorde om exakt samma 180-gradersvändning i höstas och i spåren av den höga asylmottagningen ville gå tillbaka till beskrivningen av ett Sverige på ruinens brant om vi inte hårdare reglerade mottagningen.

Ytterligare ett halvår senare står han så i Almedalen och myser om hur 2016 ”kan bli det första året sedan 70-talet, när mer tillverkningsindustri flyttar hem till Sverige, än bort från Sverige” och att landet har den högsta sysselsättningen sedan 1992.

Löfven kan inte fortsätta spela detta varannandagsspel där allt antingen är fullständig kris eller total succé om han ska bygga förtroende.

Han kan inte heller fortsätta hålla tal och inte säga någonting alls om pensionärer eller ens nämna sjukskrivna. Bara dagar efter den hårt kritiserade brunkolsaffären lyckades han också hålla ett tal utan att en enda gång använda ordet ”miljö”

När Löfven beskriver hur ”öar av ojämlikhet och otrygghet” växer fram i Sverige, är det inte heller om otryggheten i en ekonomisk och social ojämlikhet han pratar. Inte fattigpensionärerna, de visstidsanställda småbarnsmammorna som aldrig haft semester eller hon som slets ut på jobbet för fem år sedan och fortfarande inte orkar komma tillbaka – och de är ändå hundratusentals.

Nej, ”öarna” handlar om bilbränder och extremism. Frågorna alla partiledare tydligen måste prata om just nu för att inte anklagas för att dalta med brottslingar. Inte på nåt sätt oviktiga, men nog hade det funnits plats att tala om båda delar.

Riktigt intressant är dock att Löfven i sitt tal endast markerade mot två partier, Moderaterna och Sverigedemokraterna, och i övrigt sjöng de blocköverskridande överenskommelsernas lov.

Men inte heller detta är riskfritt. Vilka kompromisser vore Löfven beredd att gå med på för att åstadkomma ett blocköverskridande regeringssamarbete med Folkpartiet och/eller Centern efter nästa val? Och hur ska han övertyga väljarna?

Mer läsning

Annons