Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lite muntrare nästa år?

2012 inleddes med en partiledaravgång och avslutades med att riksdagsledamoten som gjorde järnröret till årets politiska accessoar lämnade sitt uppdrag.
Och däremellan hade vi vapenaffärer, partiledarstrider och gott om politiker som bara höll sig borta.

Annons

Sverigedemokraternas 2012 avslutades med att den förre ekonomisk-politiske talespersonen Erik Almqvist meddelade att han lämnar både riksdag och parti. Det sistnämnda verkar dock bara vara för syns skull, eftersom Almqvist ska fortsätta att göra uppdrag för ett bolag som ägs av SD.

Den så kallade järnrörsskandalen har, åtminstone tillfälligtvis, kostat partiet ett par framtidsnamn – de andra järnrörssvingarna, Kent Ekeroth och Christian Westling, har som bekant hamnat i frysboxen – och befäst bilden av SD som partiet för unga, arga män. Det har inte skadat Sverigedemokraterna i opinionsmätningarna, men partiledaren Jimmie Åkesson lär få arbeta ännu hårdare om han ska lyckas lura väljarna att SD är salongsfähigt.

Avslutningen på 2012 var inte särskilt rolig för Åkesson, men det är inte särskilt många partiledare i Sveriges riksdag som kan se tillbaka på ett riktigt bra år.

Centerpartiets partiledare Annie Lööf hade ett sådant starkt stöd då hon valdes 2011 att man undrade varför hennes motståndare i kampen om ordförandeposten, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson, ens brydde sig om att ställa upp. 2012 har dock varit ett allt annat än muntert år för Lööf, som i opinionsmätning efter opinionsmätning fått se sitt parti ligga farligt nära, och ofta under, det förhatliga fyraprocentsstrecket.

Samma opinionssituation befinner sig Lööfs statsrådskollega Göran Hägglund (KD) i. Hägglund fick dessutom inleda året med att be om partiets förtroende vid en extrastämma; Hägglund besegrade förvisso utmanaren Mats Odell ganska enkelt, men det är tydligt att det finns grupperingar inom Kristdemokraterna som inte sluter upp bakom sin partiledare.

Betydligt starkare positioner i sina respektive partier har Jan Björklund (FP) och Fredrik Reinfeldt (M), men de herrarna kan heller inte se tillbaka på det politiska året 2012 med ett leende på läpparna. Utbildningsminister Björklund fortsätter att profilera FP som det enda riktiga skolpartiet, men man har samtidigt kört fast i både opinionsmätningar och debatt; för många väljare är FP ett enfrågeparti, och inte ens tillsammans med C och KD är man i närheten av Moderaternas storlek…

Och statsminister Fredrik Reinfeldt? Statsministern har ofta låtit ganska trött, och med tanke på Saudiarabienaffären, slitningarna inom alliansen och de allt sämre ekonomiska prognoserna är det kanske inte så konstigt...

Reinfeldt kan heller inte luta sig tillbaka och se hur Socialdemokraterna slits sönder under ledning av en partiledare som aldrig borde ha blivit partiledare. Olyckan Håkan Juholt, alla borgerliga partiers favoritsocialdemokrat, försvann ju redan i januari och ersattes av Metallordföranden Stefan Löfven. Denne fick en drömstart som partiledare med fina siffror i opinionsmätningarna, ett starkt stöd internt och möjligheten att skapa ett helt nytt lag av talespersoner.

Löfven har skött sig bra så här långt – om man med det menar att han valt att inte ta några strider och undvikit att trampa folk på tårna. Kraven på att den nye S-ledaren ska komma med mer konkreta förslag kommer bara att bli fler och hårdare under 2013, och en förväntad kongresstrid om vinster i välfärden kommer att testa Löfvens ledarskap.

Nej, de enda riksdagspartiledarna som kan se tillbaka på 2012 och känna sig mer än nöjda är väl egentligen Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin. Partiet har inte gått den kräftgång som många förväntade sig då Maria Wetterstrand lämnade politiken och både Romson och Fridolin har haft ett bra år och njutit av föräldraledighet. Att hålla sig borta från politiken verkar vara ett ganska effektivt sätt att hålla sig på topp, i alla fall om man är MP-språkrör.

Ja, det var väl alla riksdagspartiledare.

Eller vänta nu, visst valde väl Vänsterpartiet en ny partiledare efter Lars Ohly redan i januari i år? Har någon sett till honom på sistone?

Mer läsning

Annons