Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Varför ha chefer på Riksrevisionen utan blekaste aning om revision?

Det är en förskräcklig soppa som nu avslöjats på Riksrevisionen. Det är som om de högsta cheferna läst reglerna för vad Riksrevisionen ska göra, och sedan bockat av punkt för punkt på listan genom att göra motsatsen: bryta mot dem.

Annons

Fast så gick det ju inte till. Alltså, cheferna bröt mot reglerna. Men de tycks inte ha brytt sig om att läsa dem.

Riksrevisionen har tre högsta chefer. Två av dem, Susanne Ackum och Ulf Bengtsson, har uppenbarligen satt i system att bryta mot grundläggande principer. Ackum har redan avgått efter häpnadsväckande avslöjanden. Allt fler kallar det hela korruption.

Bara riksdagen kan avsätta Riksrevisionens högsta chefer. Nu ska konstitutionsutskottet utreda härvan på myndigheten, och ta ställning till om någon ska få sparken.

Det är en härva av att sitta på dubbla stolar, granska sig själv, låta sina kompisar slippa undan granskning, anställa stora mängder gamla politikerkompisar i strid med reglerna om rekrytering. Det är som om det aldrig funnits några regler om jäv, etik eller oberoende.

Riksrevisionens uppgift är just att kontrollera och utvärdera att andra myndigheter sköter sig. För att kunna göra det har den en särställning, tillsammans med JO som granskar handläggning. De lyder direkt under riksdagen, för att absolut inte kunna påverkas av vare sig regeringen eller någon annan.

Då finns bara en nackdel. Ingen gör revision av Riksrevisionen. Utan mediegranskning hade skandalerna aldrig upptäckts.

Ackum och Bengtsson jobbade båda på finansdepartementet under Anders Borg (M). Ackum var Borgs högra hand. Där jobbade även en mängd personer som Ackum och Bengtsson nu anställt respektive låtit påverka eller slippa granskning.

Svågerpolitiken på Riksrevisionen är allvarligare än den först verkar. För även om Ackum själv avgått, så jobbar nu alla dessa personer kvar. Det kan ställa till massor av problem.

Finansdepartementet är inte oberoende. Det är politiskt. Riksrevisionens hela existensberättigande ligger däremot i att den ska vara totalt oberoende. Men ett antal av de nyanställda verkar ha rent politiska ambitioner med sina nya jobb - uppenbarligen enligt Ackums planer. Flera är satta att granska den politik de själva var med och införde.

Riksrevisionen är ganska ny, och har redan från början varit rätt strulig om än inte på den här nivån. I länder som USA och Storbritannien är motsvarande myndigheter däremot väletablerade, med mycket stort förtroende. De är noga med att när de anställer så skall det inte finnas någon risk för kompisgranskning.

Varken amerikanska kongressens revisionsmyndighet GAO eller brittiska parlamentets NAO skulle någonsin komma på idén att rekrytera toppchefer från finansdepartementet, just den tyngsta enhet de har att granska.

För varenda revisor är det självklart att man inte släpper in andra i granskningen - speciellt inte den granskade själv. Men av någon anledning anställs på Riksrevisionen ständigt chefer utan minsta erfarenhet av revision. Det visar sig vara en väldigt dålig metod. De kan inte alls verksamheten. Och som det verkar på Ackum och Bengtsson gitter de inte ens läsa pappren.

Då duger det föga att säga, som den tredje chefen nu gör, att man ska "titta över regelverket". Där ligger inte problemet. Reglerna fanns ju, men struntades totalt i.

Det handlar om rekryteringen. Det vore väl bättre att befordra dem som jobbat på myndigheten med revision. Idag är det aldrig de som blir högsta chefer, trots att de kan både jobbet och regelverket. Och är oberoende redan från början.

Mer läsning

Annons