Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Oavsett språkrör får antagligen MP en jobbig valrörelse 2018

/

Annons

De valdes i par och de arbetade tillsammans, men under fredagen gick Åsa Romson och Gustav Fridolin skilda vägar. Gustav Fridolin, som var det språkrör som verkligen sjabblade under MP-krisen, kunde sitta kvar medan Åsa Romson fick lämna över ansvaret till biståndsminister Isabella Lövin.

Därmed kan MP möjligen få en mer fungerande ledningsstuktur och också återskapa en viss arbetsro. Det finns nämligen anledning att tro att den hittills stabila Lövin kan fungera i en ledande roll.

Kanske har hon också bättre förutsättningar att hantera det yttre tryck som nu kommer att riktas om från Romson till efterträdaren.

Inför språkrörsvalet har det diskuterats hur feministiskt det egentligen är att offra det kvinnliga språk­röret medan mannen får en andra chans.

Romson själv har varit tydlig med att det inte är konstigt att den person som bedöms som mest lämpad väljs till språkrör.

Det är lätt att instämma i den synpunkten, men Åsa Romsons fall bör likväl problematiseras. Återkommande kritik mot rena felsägningar och saker Romson gjort fel i sitt privatliv har tillåtits spela en för stor roll i både extern och intern debatt.

Mer sansade röster borde fråga sig om inte orimliga krav är långt mer problematiska än Åsa Romsons båtfärg någonsin var. Politiker är inte robotar.

Åsa Romsons avskedstal under fredagen var bitvis känslosamt. Öppet och utan omsvep meddelade Romson att hon gärna skulle ha suttit kvar och att det kändes tungt att känna att hon inte längre var ”behövd”.

Det avgående språkrörets sista medskick till partikamraterna innehöll också en påminnelse om att politik inte bara handlar om spelet eller ens om förtroendemätningar.

Att sitta i regeringsställning handlar även om att driva igenom konkret politik, och Romson tog tillfället i akt att redogöra för en lång rad resultat som uppnåtts inom miljöministerns eget ansvarsområde.

De varma applåder och stående ovationer som miljöministern trots allt fick av det parti som nu ger henne foten vittnar om att miljöpartisterna trots allt uppskattar Romsons politiska insats.

Samtidigt vittnar språkrörsvalet om att MP just nu prioriterar regeringsmakten högst av allt.

För ett parti med den inställningen är Isabella Lövin ett naturligt val. Uppretade partimedlemmar kunde ha revolterat mot den politik som MP-ledningen upplever sig tvingad att föra, och de kunde ha gjort det långt tidigare, men den chansen är nu försutten.

Man måste komma ihåg, trots att några försökt få det till något annat, att det var partifolket som slängde Romson över bord från platsen vid rodret, inte Fridolin, som fortfarande har förtroende internt.

Har de väl kommit till makten vill miljöpartisterna uppenbarligen behålla den åtminstone mandatperioden ut. Sedan må det bära eller brista.

Om bilden av MP som ”de ryggradslösa klåparnas parti” sitter kvar kan vi nog vara ganska säkra på att MP får en jobbig valrörelse 2018.

Mer läsning

Annons