Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Ny och klok regional indelning – ett steg närmare Stornorrland

/

Annons

Viss begreppsförvirring råder när regionfrågan diskuteras. Det kan därför vara på sin plats med en liten repetition:

Landskap: Inga administrativa funktioner. Inga politiker. Känslor, inte byråkrati. Tänk ”Folkdräkt och TV-pucken, inte förvaltning”.

Landsting: Politisk enhet som främst sysslar med hälso- och sjukvård. Verkar tävla med varandra om största ekonomiska underskott.

Regioner: Nya och större politiska enheter i Sverige som ska bildas av flera landsting, möjligtvis med undantag för Jämtland. Nödvändig reform inser de flesta, med undantag för Jämtland.

Län: Statens regionala förvaltning, med länsstyrelser som leds av ”kungens fogde” (om du frågar en inbiten centerpartist). Kallas landshövding av de flesta andra.

Den statliga indelningskommittén, under ledning av Barbro Holmberg (S) och Kent Johansson (C), väljer att inte använda sig av ordet regioner – i alla fall inte än. I det delbetänkande man lade fram under torsdagseftermiddagen är det dock tydligt hur man vill att regionindelningen norr om – och lite vid sidan av – Stockholm ska se ut.

Någon skillnad jämfört med det diskussionsunderlag som presenterades i mars är det inte när det handlar om det som har arbetsnamnen Norrlands län och Svealands län.

Jämtland föreslås inte vara något undantag och den norra regionen består därför av det område som ligger inom länen Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.

Svealand omfattar länen i Dalarna, Gävleborg, Uppsala, Västmanland, Örebro och Södermanland.

Om detta slutligen blir det som riksdag och regering tar beslut om återstår att se. Förhoppningsvis har socialdemokraten Holmberg (tidigare statsråd och landshövding) och centerpartisten Johansson (tidigare regionråd och Europaparlamentariker) verkligen ansträngt sig för att läsa av de politiska stämningarna både i Stockholm och ute i landet. Utredarna anser i alla fall att det är realistiskt att dessa nya regioner ska kunna vara verklighet 1 januari 2019. Det lovar gott.

Fram till januari 2019 återstår dock mycket arbete. Det handlar inte bara om att foga samman ett stort antal landsting, utan också om att anpassa statliga myndigheters organisationskartor efter de nya regionindelningarna.

Att antalet länsstyrelser blir detsamma som antalet regioner framstår exempelvis som självklart, då detta leder till en smidigare och mer effektiv samordning.

Samtidigt får inte de nuvarande utredarna göra samma misstag som sina företrädare och underskatta hur mycket enskilda kommuner räds det som på papperet kan uppfattas som förvaltningstekniska förändringar. Att en länsstyrelse eller ett landstingskansli flyttas innebär inte bara en förlust av arbetstillfällen; residensstadsstatus kan forma en stads självbild, och en historia av myndighetsnärvaro skall inte förringas.

Att den rödgröna regeringen gör verklighet av löftet att flytta ut statliga myndighetsjobb i landet och att de nya länsstyrelserna sprider sin verksamhet mellan flera orter, samt att regionala jobb fördelas broderligt i de nya stora enheterna, kommer därför att bli avgörande.

Estetiskt tilltalande, centralt placerade och anrika tjänstebostäder/kontor – tidigare kända som residens – kommer i alla fall att finnas tillgängliga i en rad städer.

Mer läsning

Annons