Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt kyrkan slippa skolan

/
  • Skolavslutningar ska inte ske i kyrkan. I alla fall inte nu, när skollagen ser ut som den gör.

Varning: Denna text kan, precis som Lucia, jul och skolavslutningar, innehålla spår av religion.

Annons

Det börjar bli en tradition det här, att diskutera huruvida en skola ska få samlas i en kyrka kring advent eller vid en julavslutning.

Sedan tar vi det ett varv till framåt våren, då det ska tjafsas om det ska få sjungas psalmer eller inte på skolavslutningen och om en präst ska få uttala någon form av välsignelse när det är dags att säga "trevlig sommar".

I en debatt som ofta blir mer än lovligt virrig är det bara att konstatera följande:

Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

Barn ska slippa att utsättas för "religiös påverkan".

Och nej, en skolavslutning i kyrkan, med en präst och en psalm eller två, är ingen fara.

Miljontals svenskar har utsatts för betydligt mer "religiös påverkan" i skolmiljö än dagens skolbarn. Men trots morgonböner, psalmer ackompanjerade av fröknar vid tramporglar och undervisning i kristendom tycks Sverige märkligt nog inte ha utvecklats till ett land fullt med bokstavstroende protestanter.

Alla som är i vuxen ålder i Sverige i dag, och som gått nioårig grundskola, har sjungit nio "Den blomstertid nu kommer" (plus repetitionstillfällen, ej att förglömma), sett stearinet från adventsljuset rinna ner över skolbänken och fått höra julevangeliet – under skoltid. Ve och fasa! Trots detta tycks dock inte svenskarna vara särskilt kyrkliga av sig och all samhällsdebatt verkar inte utgå från den heliga skrift…

Vi ska inte återvända till en tid med "Vår Gud är oss en väldig borg" före första timmen matte, men att förneka att Sverige är ett land med ett kulturarv format av kristendomen vore historielöst. Det finns faktiskt en poäng med traditioner även vid skolavslutningar och om dessa råkar ha en religiös koppling så må väl det vara hänt.

Det är klart att vi skulle kunna ha en skolavslutning i december där en präst pratar om julens budskap, och en sommaravslutning med en liten bön för de församlade, utan att förhänget rämnar eller Fenrisulven kommer lös.

De barn som blir "religiöst påverkade" av detta bör aldrig exponeras för TV-reklam igen, då de uppenbarligen är i högriskzonen för total hjärntvätt.

De barn som blir kränkta av detta kommer att få det tufft i vuxen ålder, då det finns betydligt jobbigare saker att hantera i den stora världen.

Och de föräldrar som upplever obehag på grund av religiösa inslag vid en skolavslutning kan förslagsvis skärpa sig, växa upp, släppa sargen och, om det inte hjälper, hålla för öronen då kantorn börjar spela och personen med den vita kragen går fram till mikrofonen. Alternativt stanna hemma.

Men – och detta får vi inte heller glömma bort – lagstiftningen är tydlig. Samlingar i skolans regi får inte, som företrädare för Skolverket förklarade på Dagens Nyheters debattsida häromdagen, "rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse". Många människor blev upprörda över debattartikeln, men Skolverket har endast i uppgift att formulera rekommendationer utifrån skollagen och utföra det politikerna beslutat.

Om religiösa inslag vid skolavslutningar ska tillåtas måste lagen ändras.

Fram till dess att en ändring sker – om det ens sker någon sådan – finns det bara en sak för skolor och kyrkor att göra och det är att hålla sig borta från varandra.

Kyrkor är nämligen inte några kvarterslokaler och präster ska definitivt inte extraknäcka som konferencier.

Som lagstiftningen ser ut i dag ska det inte firas några skolavslutningar i kyrkor, psalmer ska inte sjungas och präster ska inte vara närvarande.

Den här traditionen med en tramsdebatt om hur farligt det är för barnen att vid en skolavslutning komma i kontakt med något som kan uppfattas som religiöst, den kan vi vara utan.

Mer läsning

Annons