Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt bli barnens lördagsgodis, Göran Greider!

/

Annons

Staten kan inte lösa alla individens problem och den kan heller inte väga upp för alla hennes brister. Även i den mest reglerade av världar kommer individen fortfarande att vara felbar. Precis som du och jag är. Den enda skillnaden är att hennes frihet, och därmed möjligheter att göra egna men dåliga val, skulle vara väsentligt mer begränsad.

Dala-Demokratens chefredaktör, Göran Greider, går nu till storms mot sockerkonsumtionen i samhället, som enligt medicinsk expertis måste minska. I söndagens SVT Agenda fick tittarna se ett inslag där Greider godisshoppade i en matvarubutik, samtidigt som han ondgjorde sig över de sockerhaltiga produkter han själv köper.

Folkhälsominister Gabriel Wikström (S), i liberala kretsar även känd som förbudsministern, har varit alltför passiv, menar Greider. Nu är tiden mogen för att införa en kännbar punktskatt.

De knattar som rusar i väg med veckopengen ska alltså få mindre godis för pengarna, eftersom Göran Greider har kommit fram till att det vore bäst på lång sikt. Om inte föräldrarna kan grundlägga sunda vanor träder Göran Greider så gärna in i bilden. Trots att han, vilket Greider själv medger, inte precis värnar om den egna hälsan på bästa sätt.

Den bistra sanningen är dock att var och en måste ta ansvar för sin egen hälsa. Vi vet att vi borde motionera och inte titta så djupt ner i godisskålen. Vi vet att det är dåligt att röka, men många tar sig ett festbloss i alla fall. Andra röker som om det inte fanns någon morgondag. Det är deras val.

Faktum är att Sverige redan har många regleringar och styrmedel som ska knuffa medborgarna bort från osunda vanor. Passivitet har ingalunda varit den svenska linjen. Att i ett land som Sverige skruva upp "ambitionsnivån" ytterligare, genom att slå mot självaste fredagsmyset, framstår som milt sagt problematiskt.

En punktskatt på läsk och godis skulle knappast slå särskilt hårt mot den som har en fast och någorlunda hög lön. Men för den som måste vända på slantarna för att kunna unna sig och barnen något extra fredagskvällen, får Greiders straffbeskattning förmodligen större effekt.

Få betvivlar nog att det för många vore klokt att minska på sockerintaget, även om konsumtionen per person och år faktiskt har minskat sedan 1960. Säkert kan den pressas ned ytterligare, men låt det ske genom att konsumenterna gör fria och medvetna val.

Som Greider påpekar finns det en klassaspekt i frågan: "De grupper i samhället som är mest benägna att konsumera onyttig mat har oftast lägst utbildning och de mest slitsamma jobben och har inte samma möjlighet att omsätta informationen i praktik".

Här borde Greider, som gärna ser sig som de lågavlönades beskyddare och språkrör, kunna göra en folkbildande insats.

Mer läsning

Annons