Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lås inte in åsikterna bakom betalväggar

/
  • Snart är det inte bara tidning på papper som kostar. Men vad blir konsekvenserna?

De politiska utmaningarna är andra här än där – men rikspolitiken domineras av storstadens verklighet och krav. Våra röster, även våra medieröster, är svaga. Vi får sällan plats i riksmedierna. Om utanförskapet redan är ett faktum hjälper det så klart inte att ytterligare försvåra för resten av landet att ta del av våra nyheter och våra åsikter.

Annons

"Idag har jag avslutat mitt samarbete med Norrbottens-Kuriren. Skälet är att de nyhetskrönikor jag skrivit där inte längre fritt kan läsas, länkas och debatteras på nätet. Jag är orolig för vad en sådan strypning av opinionsjournalistiken gör med samhällsdebatten. Jag vill inte medverka till det och väljer därför att gå."

Orden är Åsa Petersen, välkänd vänsterdebattör och opinionsjournalist från Luleå.

När Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens Kuriren stängde sina nyhetssajter för icke-betalande tidigare i veckan hamnade även hennes texter i bakom en betalvägg.

Det har Petersen länge varnat för. Speciellt som TT redan avvecklat alla sina kontor i Norrland och numera har sitt nordligaste kontor i Stockholm – och Public Service-kanalerna börjat krympa och centralisera sin närvaro i landsänden.

Vilken bild av Norrbotten får övriga Sverige när länet hamnar i medieskugga?, undrar Åsa Petersen.

Och vilken bild av hela Norrland får Sverige när stora medieaktörer bara finns representerade i storstäderna och lokala medier stänger in sina sajter bakom betalväggar?

Våra naturtillgångar gör hela Sverige rikt - men mediebilden är den av en landsände som överlever på bidrag.

Generation för generation bekostar vi omsorgen och utbildningen av barnen och ungdomarna som sedan flyttar härifrån och låter andra kommuner skörda frukterna av deras arbete. Vi blir färre, lägger ner, centraliserar och går långsamt under.

De politiska utmaningarna är andra här än där – men rikspolitiken domineras av storstadens verklighet och krav. Våra röster, även våra medieröster, är svaga. Vi får sällan plats i riksmedierna.

Om utanförskapet redan är ett faktum hjälper det så klart inte att ytterligare försvåra för resten av landet att ta del av våra nyheter och våra åsikter.

"Alla borde få läsa vad jag skriver på ledarplats, men vill de kalla mig idiot i kommentarsfältet kan de få betala."

Så har jag lite skämtsamt argumenterat för hur en betallösning på den här tidningens hemsida skulle kunna vara konstruerad.

Men nu bestämmer ju inte undertecknad det och kanske vore det väl fräckt att kräva att som opinionsskribent få gå oemotsagd. Än mer kanske för en socialdemokratisk opinionsskribent att argumentera för att bara den med resurser bör få framföra åsikter.

Om en dryg månad är det i alla fall dags. Då öppnar allehanda.se en ny hemsida och med den kommer den oundvikliga betalväggen upp (även om vi försöker använda ord som inte låter fullt så avvisande).

Allehanda.se är varken först eller sist med att börja ta betalt för journalistik på nätet. När papperstidningsprenumeranterna blir färre och de digitala gratisläsarna blir fler landar det förr eller senare i en fråga om pengar. Vem förväntas betala för journalistik i framtiden - och hur?

Beslutet om vilket material som ska ligga bakom betalväggen – och alltså kräver att du som läsare betalat för en inloggning – och vad som även fortsättningsvis ska vara tillgängligt för alla, kommer sannolikt hinna revideras många gånger till.

Men beskedet från ägarna har i alla fall verkat tydligt: opinionsmaterialet ska vara tillgängligt för alla.

Det är alltid något. Men är det tillräckligt?

Mer läsning

Annons