Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lägg pengarna på något viktigt

/

En upphetsad skoldebatt har brutit ut. Tyvärr handlar den om en fullständigt meningslös fråga.

Annons

Den tycks inte klinga av, den virrigaste debatten vi har i landet just nu.

Det handlar inte om Sverigedemokraternas ölhävande och järnrörssvingande; att granska och diskutera det enda öppet främlingsfientliga riksdagspartiets förehavanden är bland det viktigaste vi kan göra.

Det handlar inte heller om den till Bryssel förvisade Marita Ulvskogs (S) debattartikel tillsammans med Transportarbetareförbundet (Svenska Dagbladet 30/11), där det före detta statsrådet hävdar att den borgerliga regeringen ställer upp på att "EU-kommissionen exporterar arbetslöshet från Östeuropa till Västeuropa" inom transportsektorn. Ulvskog verkar tycka att hennes viktigaste uppgift nere i Europaparlamentet är att förhindra den fria rörligheten inom unionen och argumenterar därför i gammal "go home"-anda för att människor från andra länder inte ska få komma hit och arbeta. Trevligt…

Nej, den mest uppskruvade och konstigaste politiska diskussionen just nu är den som rör läxhjälp.

På den ena sidan är Moderaterna banérförare i kampen för att utöka rut-avdraget till att även omfatta läxhjälp.

På den andra sidan leder Socialdemokraterna styrkorna och hävdar att ett sådant avdrag leder till social segregering och utslagning.

"Stressade föräldrar behöver avlastning", hörs det från ena hållet.

"Barn som inte har föräldrar som kan betala för läxhjälp halkar efter", kontrar den andra sidan.

Rut-avdrag för läxhjälp handlar tydligen om en absolut nödvändig förändring för att förhindra att miljontals föräldrar bränner ut sig, alternativt om en åtgärd som kommer att krossa den svenska skolan för all framtid. Tonläget är högt, debattörerna aggressiva och ute i stugorna sitter folk och undrar vad politikerna egentligen håller på med.

Det har sagts förr på den här ledarsidan, men det tål att sägas igen, att synen som våra folkvalda har på läxor är minst sagt märklig.

Läxor är inte till för att eleverna ska göra saker som de inte har hunnit med under skoldagen eller för att man ska lära sig sådant som läraren utelämnat från lektionen på grund av tidsbrist. Läxor är träning och övning utanför lektionstid.

Och nej, föräldrar som hjälper sina barn med läxorna utövar inte någon form av privatundervisning och en jämlik skola skapas inte av att läxor läses på skoltid (vilket också gör att det per definition inte handlar om läxor längre).

Läxor är till för att barn och ungdomar ska öva på saker de lärt sig i skolan och för att elever ska lära sig att ta ansvar efter skoldagens slut. Läxor ska kunna göras utan en vuxens hjälp och ska anpassas efter elevens förutsättningar och kunskaper, annars har läraren misslyckats med det uppdrag han eller hon har.

Och självfallet ska läxhjälp inte omfattas av rut-avdraget, precis som att det finns viktigare saker att lägga skattepengar på än läxhjälp under eller i direkt anslutning till skoldagen.

Vad sägs om att båda sidor istället enas om att skolan skulle må gott av lite mer pengar för att – och håll i er nu! – minska storleken på elevgrupperna, ge lärarna mer betalt och se till att läromedel uppdateras.

Det kanske verkar självklart.

Men i ett land där den viktigaste skolfrågan just nu tycks vara huruvida föräldrar ska få göra avdrag eller inte för att en barnvakt kör ett glosförhör med ätteläggen, där kan det behövas ett par påminnelser om vilken skolans uppgift är och vad som är viktigt.

Anders Rönmark

Mer läsning

Annons