Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Jag som var där vet att terrorn i Istanbul inte ens var nära att lyckas

Ledarsidans krönikör Mattias Svensson skriver från Istanbul som i veckan skakades av ett hänsynslöst terrorattentat.

Annons

Flygplatsen Ataturk i Istanbul. Självmordsbombare dödade fler än 40 personer och skadade hundratals.

När restaurangens tv-skärmar fylldes av blinkande sirener och rapporter om ännu ett terrorattentat, njöt jag och min hustru av lammgryta och fiskrätter, med varsin lakritssmakande raki i turistkvarteren i stadsdelen Beyoğlu under vår sista kväll i Istanbul för den här gången.

Strax därefter blinkade våra telefoner. Släkt och vänner undrade om vi var okej. Och det var vi ju. Inte ens hemresan morgonen därpå var något större bekymmer, den gick från Istanbuls andra flygplats Sabiha Gökcen.

Längs Tarlabasi boulevard var det igår kväll tjockt med folk som brutit dagens fasta under ramadan. Mångas ögon sökte sig till mobilerna, men stämningen var uppsluppen, snarare än tryckt. Närmare än så kom aldrig terrorn i denna gigantiska miljonstad. Det låter förstås cyniskt att konstatera när ett fruktansvärt terrordåd tagit i skrivande stund 41 människors liv och skadat 239 andra.

Samtidigt känns stämningen viktig att beskriva, därför att terrorns effekter på ett annat sätt är högst påtagliga i Istanbuls turistkvarter. Vi har i en vecka gästat en stad med en sorgligt oanvänd infrastruktur; blivit uppgraderade utan kostnad till finare hotellrum, åkt på glest besatta sightseeingturer över Bosporen och aldrig behövt vänta på restaurangbetjäning eller taxi. Terrorn har lämnat en ekonomisk krater, och det är förstås syftet med att bomba en internationell flygplats.

Istanbul är en stad som rymmer så mycket annat; en skönhet, ett historiskt arv och ett myller av liv som är svåröverträffat i världen. I Gesziparken står tonårsgäng och pratar och småhånglar i de ljumma sommarnätterna, några tjejer i slöja och andra inte. På en och samma gata en bit därifrån kan man hitta både en sexbutik och en moské. Mycket finns att lära om tolerans för andras tros- och livsåskådning. Och trots den sannolikt desperata ekonomiska situationen, har människor jag mött under turistvistelsen varit osvikligt vänliga och hänsynsfulla.

Annat behöver förbättras. I söndags skulle Istanbul ha haft sin årliga Prideparad, men den hade förbjudits av lokala myndigheter. Det fåtal HBTQ-aktivister som tog sig mot Taksimtorget möttes av tårgas och gummikulor från en löjligt överdimensionerad polisstyrka. En påminnelse om att Turkiets verkliga problem inte bara eller främst är terrorister, utan landets alltmer auktoritära, religiösa styre under president Recep Tayyip Erdogan.

Motståndskraften finns i många av Istanbuls kvarter. I tyst solidaritet lät barer och restauranger regnbågsflaggan vaja i kvarteren däromkring. Och när hotellpersonalen tog farväl sammanfattade den unge receptionisten oblygt läget: ”Det här är ett fint land, men vår regering suger.”

Min farhåga är att om vi av rädsla för terroristerna väljer andra resmål, är det dessa personer vi lämnar i sticket.

Mer läsning

Annons