Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: En tid när auktoritet hålls högre än demokrati är bara några få val borta

/

Annons

I onsdags lyssnade jag på den amerikanska stjärnjournalisten och östeuropakännaren Anne Applebaum som talade hos liberala Ohlininstitutet. Det var inte särskilt muntert. "Vi är två eller tre olyckliga valresultat från en ödeläggelse av västerlandets internationella institutioner."

Applebaum pratade om hur Donald Trump, som utmärkt väl kan vinna det amerikanska presidentvalet I november, öppet sagt att han kommer bättre överens med Putin än med europeiska ledare och hur han bara ser amerikansk militär närvaro i övriga världen som något som slukar pengar.

Hon tog upp hur Marine Le Pen, som helt säkert kommer vara en av två slutkandidater till det franska presidentvalet och som tyvärr sannolikt kan vinna, har sagt att hon vill ta Frankrike ur såväl EU som Nato och stänga gränserna för både invandring och handel. Putin finansierar för övrigt Le Pens valkampanj.

Detta alltså helt bortom att båda kandidaterna är öppet rasistiska och I stort saknar seriösa politiska program för centrala frågor, som skola eller ekonomi.

Brexit – folkomröstningen om huruvida Storbritannien ska lämna EU är något annorlunda, det finns sakliga skäl att förstå den brittiska avogheten mot EU, men resultatet sett till de internationella institutionerna blir likadant.

Ett EU utan Storbritannien och Frankrike finns inte längre. Ett Nato utan Frankrike och med ett passivt ointresserat USA finns inte längre. En värderingsmässig västerländsk union där både Frankrike och USA känner sig närmare Putins auktoritära Ryssland finns verkligen inte alls.

Vi lever i en tid nar människor har det materiellt bättre än någonsin tidigare. Visst finns ekonomiska problem. Det ökande välståndet har, framförallt I USA, fördelats väldigt ojämlikt och medelklassen har knappt haft reallöneökningar på 20 år.

Med globalisering och digitalisering och prekarisering av arbetskraften kommer en osäkerhet som är fundamentalt annorlunda och värre än vad människor I allmänhet kände på säg 80-talet.

Många människor känner inte att de kan påverka förändringen, eller med egen insats självklart göra sina liv särskilt mycket bättre. Detta har länge setts som förklaringen till uppgången I hela den rika världen for auktoritära, nationalistiska rörelser.

Men Applebaum sade något annat som jag tror är lika viktigt. Vi har väldigt länge utgått från att alla människor primärt vill ha fred, stabilitet, välstånd. Men auktoritära radikala alternativ lockar inte med det.

Deras erbjudande är ett helt annat. Deras erbjudande är självuppoffring, kamp, fara och i yttersta fallet död. De ser igenom hedonismens blinda fläck och inser att många människor, åtminstone I vissa tider, vill ha något större och mer grandiost än bara att leva trygga fria bra liv.

Utmaningen nu är: vad kan den tråkiga kompromissande småborgerliga demokratin ge dem som de vill ha?

Mer läsning

Annons