Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kris för socialdemokratin i Europa

/
  • Svettigt för den spanske socialistledaren Pedro Sánchez som misslyckades bilda regering efter vinterns val.

Annons

Spanjorerna går till val igen den 26 juni, sedan partierna misslyckats med att bilda regering efter det ordinarie valet i december. Mönstret liknar det i resten av Europa. Nya partibildningar har gjort har stora inbrytningar i de tidigare dominerande partierna, och eftersom allting fortfarande flyter är det svårt att vaska fram koalitioner.

Socialisterna (PSOE) hade bollen ett tag under våren, men ville inte ge sin utmanare, det vänsterpopulistiska Podemos chansen, och partiledaren Pedro Sánchez fick lämna tillbaka uppdraget. Sanchez satsade på samarbete med den borgerliga uppstickaren, center-liberala Ciudadanos. Men underlaget räckte inte.

Frågan är om nyvalet löser några problem. PSOE riskerar att genom försiktigt stöd för arbetsmarknadsreformer fjärma sig från sina kärntrupper, som inte nödvändigtvis behöver vara grupper som alienerats av den ekonomiska utvecklingen. Det kan lika gärna vara starka grupper som slår vakt om sina privilegier på arbetsmarknaden - hand i hand med facket. Det problemet är också akut i Frankrike.

Socialdemokratin i Europa har, enligt statistik som tidningen Economist nyligen publicerade, förlorat en tredjedel av sitt väljarstöd sedan millennieskiftet.

Tillbakagången är allmän och kan delvis förklaras med strukturella orsaker. Socialdemokratins traditionella väljarunderlag har krympt, men det har inte försvunnit och frågan är hur S i Europa hanterar sina kärnväljare. Har det mestadels välutbildade ledarskiktet i städerna tappat kontakten med sina väljare? Talar man samma språk? Förstår man dem? Det är lätt att tala om uppoffringar när man inte riskerar några.

Hur skapar man då en framgångsrik socialdemokrati igen? Eller i ett kortare perspektiv: Hur förhindrar man att socialdemokratin mister ytterligare inflytande? Till att börja med bör partierna fundera på hur de ska vinna tillbaka väljare som de förlorat till både höger och vänster. Där finns en stor potential. Det handlar om politik och attityder, men också om att ha en kreativ strategi i det parlamentariska arbetet.

Att klamra sig fast vid regeringsmakten till varje pris, oavsett möjligheterna att synas och utöva inflytande, är ingen bra strategi. Allra sämst är stora koalitioner, där man utgör den mindre parten, som till exempel i Tyskland och Nederländerna, eller är jämnstora som i Österrike. Den mindre kontrahenten går alltid tillbaka, men inte sällan backar båda partierna. I Österrike kunde man med nöd och näppe förhindra att en högerextremist valdes till president härom veckan.

Sedan hjälper det inte om koalitionen i sig är framgångsrik, som i Förbundsrepubliken Tyskland. Eller i delstaten Rheinland-Pfalz, där SPD efter framgångsrikt regerande som juniorpartner till De gröna förlorade tio procentenheter i valet i mars, och åkte ur delstatsregeringen. Att sola sig i glansen av en populär regeringschef från ett annat parti, är inget som väljarna belönar.

Mer läsning

Annons