Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kontrakterad lojalitet

Annons
Torsdag 14 februari

Kontrakterad lojalitet

"Så du är EU-negativ? Jaha ja. Det var illa."

"Det är okej med vinster inom privatdrivna vårdinrättningar säger du? Det låter inte bra alls."

"Men så länge du är villig att inte driva dessa frågor kan du väl få ställa upp då. Skriv bara skriver under detta kontrakt som förpliktigar dig att handla i enlighet med på kongressen fastställd politisk linje."

Kontraktet som de moderata, liberala och socialdemokratiska nominerade måste skriva under är kanske formulerat på ovanstående sätt, även om moderaterna knappast skulle stryka någon från en lista för att de uttryckte gillande för vinster inom vården.

För socialdemokraterna finns en centralt framtagen mall som sedan ska anpassas till lokala förutsättningar och upprättas mellan kandidat och arbetarekommun eller s-distriktet. Första paragrafen stadgar att "kandidaten förbinder sig att verka för program som partiet demokratiskt fastställt".

Det är en klurig formulering. Det socialdemokratiska partiprogrammet är inte så självklart formulerat som det i paragrafen kan låta. Det nya som antogs på s-kongressen i november ersatte ett elva år gammalt program och förväntas i sin tur "hålla" närmare ett decennium. Det händer rätt mycket under ett decennium.

Det politiska handlingsprogrammet däremot tar ställning i de mest aktuella frågorna och uppdateras därför mer ofta. Så kontraktet går sannolikt ut på att uppmana de nominerade att rösta för frågor som står som prioriterade i handlingsprogrammet och i övrigt agera i enlighet med andemeningen i partiprogrammet.

Om vi så tar ett titt på olika socialdemokratiska företrädare inser vem som helst rätt snart att uppfattningen om vad som är socialdemokratisk politik, inte heller det är så självklart.

För övrigt är hela poängen med personvalet, som rimligtvis är det som föranlett kandidatkontrakten, att nya frågor och nya personer får chansen att ta plats i maktens korridorer. Och vem håller regeringsföreträdarna ansvariga för att inte fatta beslut om alla frågor som kongressen beslutade att de borde driva? När övergår exempelvis höjningen av a-kasse- taket från att vara ett löfte till att bli ett löftesbrott? För att inte tala om eventuella kompromisser som kan komma på tal i en ny regeringskonstellation.

Dessutom; om alla beslut är fattade långt innan de ens hamnar i plenasalen i riksdagshuset, är det lite meningslöst att engagera sig i att personvälja en kandidat i Kramfors. Inte om han eller hon inte har någon möjlighet att faktiskt påverka partiets viljeinriktning.

Men det var väl bara väntat av det kollektivistiska cementblock kallat SAP... Men vad har moderaterna och folkpartisterna i detta gäng att göra? Individens valfrihet kommer väl på skam om man inte låter individer rösta fram andra individer i fria val? Eller hur var det med det egentligen?

Att personvalet som moderaterna vill hävda öppnar dörren för kändisar som utnyttjar moderaternas goda namn för att komma in i riksdagen känns väldigt mycket som en undanflykt. Vem kan på rak arm nämna en enda uttalad moderatanhängarkändis?

Däremot har personvalet öppnat en obehaglig dörr för kapitalet. Den som har råd att sponsra en kandidat till seger kan därigenom få de egna intressena uppfyllda och drivna av en alldeles egen kandidat. Därför är partiernas ekonomiska regler som begränsar möjligheterna för en sådan utveckling definitivt motiverade.

Mer eller mindre demokrati med personval? Säg det.

Susanne Sjöstedt





Härdande

Inte heller regeringens omställningsgrupp är helnöjda med omställningsarbetet enligt den rapport som gruppens ordförande Lars Jeding snart lämnar över till näringsminister Björn Rosengren.

Trög beslutsprocess i departementet där beslut om 300 000 kronor kan ta nio månader, är något som Jeding kritiserar liksom den detaljerade utfästelsen över exakt hur många statliga och privata jobb varje kommun skulle få. " Den [...] försvårade till en del det nödvändiga arbete som kommunerna själva, med vår hjälp, behövde göra" säger Jeding till Svenska Dagbladet.

Men nu när summeringen ändå görs, räknar omställningsgruppen försvarsorterna som ingått som bättre rustade för framtiden, även om inte alla statliga jobb kommit på plats.

Det handlar enligt Jeding egentligen väldigt lite om de utlokaliserade jobben, "Ingen kan leva på utlokalisering av statliga jobb.", snarare om den kraft som motgångarna fött och den beslutsamhet om kommunernas framtid och därmed kommunernas företags framtid som alla politiska företrädare slutit upp kring.

Vad omställningsarbetet gett kommunerna utöver stödmiljoner är enligt omställningsgruppens rapport, ett nytt sätt att jobba med tillväxtfrågor och omvärldsanalyser.

Det som inte dödar härdar.

S.S

Mer läsning

Annons