Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kompetens ska givetvis gå före partibok även i EU

/

Annons

I maj – den 25 i Sverige, men valdagen skiljer sig medlemsstaterna emellan – ska EU:s medborgare välja nya ledamöter till Europaparlamentet. Efter det ska en ny EU-kommission mejslas fram.

Varje medlemsstat har en kommissionär. Cecilia Malmström (FP) är just nu Sveriges representant i EU-kommissionen, tidigare har Anita Gradin (S) och Margot Wallström (S) varit kommissionärer. Gradin och Wallström tillsattes under Göran Perssons (S) tid vid makten medan Malmström tillsattes av Alliansregeringen under ledning av Fredrik Reinfeldt (M).

Nu öppnar Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven för att bryta med denna praxis. Till TT säger han:

– Man ska ta den som är dugligast utifrån vilken portfölj, vilket departement vi tycker att det är viktigast att en kommissionär från Sverige har. Det är viktigast.

Det är en rimlig och välkommen inställning som förhoppningsvis samtliga partier kan skriva under på. Tillsättningar som görs av politiska skäl snarare än av lämplighetsskäl är aldrig bra. Det är viktigare att personen har rätt kompetens än rätt partibok.

De borgerliga partierna var före maktskiftet 2006 mycket kritiska till Socialdemokraternas sätt att använda utnämningsmakten. De menade att S belönade gamla trotjänare genom att utnämna dem till landshövdingar eller generaldirektörer.

Problemet är bara att sedan alliansen kom till makten så har den i mångt och mycket gjort exakt samma sak. Mikael Odenberg (M) fick till exempel en reträttpost som generaldirektör för Svenska kraftnät när han avgick som försvarsminister och det är knappast en slump att flera borgerliga politiker har blivit landshövdingar på senare år.

Lika lite som före detta politiker ska ha någon gräddfil till statliga toppjobb så ska det vara ett hinder att ha haft en politisk karriär. Det finns naturligtvis exempel där partibok och kompetens förenas. Att utnämna Gunnar Lund (S), tidigare biträdande finansminister, först till EU-ambassadör och sedan till ambassadör i Paris var fullt rimligt. Innan han blev politiker hade Lund en civil karriär inom utrikestjänsten.

Som kontrast kan vi ta Margareta Winberg som utsågs av Göran Persson till ambassadör i Brasilien. Winberg var svårligen den mest lämpade kandidaten.

En sak som talar för att minska politiseringen av utnämningsmakten är att det går för många Winberg på varje Lund.

Marcus Bohlin

Mer läsning

Annons