Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Infrastrukturen på landethandlar inte bara om vägar

/

Ordet mjölkrobot för gärna tankarna till något hämtat ur en framtidsroman: flerarmade maskiner med mekaniska gripklor, som fullständigt dränerar de stackars kossorna på vätska.

Annons

Naturligtvis är verkligheten inte lika futuristisk, och mjölkrobotar är i dag ett vanligt inslag i industriella jordbruk – poängen är att det som för några generationer sedan skulle låta som ren science fiction i dag faktiskt är verklighet.

Den tekniska utvecklingen och it-revolutionen har i grunden förändrat de mest rurala delarna av samhället – parallellt med att det på vissa håll i landet är så bedrövligt ställt med infrastrukturen att det knappt finns mobiltäckning.

Därför är det inte heller förvånande att ett enigt kommunfullmäktige i Örnsköldsvik i dag, utan någon egentlig debatt, fattade beslut om att gå i borgen för sju fiberföreningar som vill bygga bredband på landsbygden. Även om Örnsköldsviks kommuns historia av borgensåtaganden förskräcker, så är detta inte mycket att orda om. Det handlar inte om något stort åtagande för kommunen, utan om drygt 22 miljoner kronor under en byggperiod innan föreningarna kan kvittera ut sina statliga bidrag.

De politiska företrädarna tävlade med varandra om att vara så positiva och bejakande som möjligt. Värdeorden handlade om att "ta ansvar när marknadskrafterna sviker". Äntligen kunde politikerna – under ett valår dessutom – presentera en reell och långsiktig landsbygdssatsning, som oomtvistligt kommer att bidra till samhällsnytta.

Sådant behövs, inte minst efter att kommunens landsbygdsarbete under de senaste åren präglats av jippobetonade marknadsföringsaktiviteter, byggen av virtuella handelsbodar och satsningar på kommunala landsbygdsappar som ingen använder.

Frågan om bredbandsutbyggnaden vittnar om den fundamentala förflyttning i mentalitet och inställning som har skett under de senaste åren; tillgången till bredband ses i dag som en lika naturlig del av grundläggande infrastruktur som vägar.

Men det nya kommunala borgensåtagandet visar även, med all önskvärd tydlighet, att bidragssystemet för bredbandsbyggare i grunden måste förbättras. Ordningen kan inte vara sådan att föreningar ska behöva be om kommunal borgen för att genomdriva samhällsnyttiga statligt bidragsfinansierade projekt.

Regeringen har som mål att 90 procent av befolkningen ska ha 100 mbit/s innan 2020. Problemet är att det saknas avsatta medel för den statliga målsättningen och vårt län skulle behöva drygt en miljard för att realisera målet. Kostnaden för enbart Örnsköldsvik landar på runt 250 miljoner kronor och den utbyggnad som nu kan ske via kommunal borgen är inte på lång väg tillräcklig.

Här finns en läxa att göra för en kommun med lika vidsträckt omland som Örnsköldsvik. De kommunala företrädarna måste kroka arm med de statliga myndigheterna som ansvarar för bredbandsstöden, och arbeta tillsammans med lokalsamhällena för en utbyggnad.

Dessutom gäller det att hålla huvudet kallt. Bredband kan bidra till att lyfta landsbygden, men tillgången till nätet är långt ifrån landsbygdens räddning. Det finns inget statistiskt samband mellan tillväxt på landsbygden och hur många meter fiberkabel som grävts ned.

Även om det skulle vara trevligt om Myckelgensjö kunde blir Norrlands Silicon Valley.

Tomas Izaias Englund

Mer läsning

Annons