Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

I väntan på bättre tider

Annons


I väntan på bättre tider

Många svenska arbetsgivare gör allt de kan för att ta reda på vad som händer hemma i de anställdas sängkammare. Många drar sig inte för att ställa förbjudna frågor, tvinga anställda att skriva på kontrakt eller helt enkelt göra sig av med kvinnliga anställda som blivit mammor.

Larmrapporterna avlöser varandra om hur kvinnor i fertil ålder på anställningsintervjuer får frågor om de tänker skaffa barn, om att de inte blir anställda, om arbetsgivares negativa inställning när de berättar den glada nyheten att de väntar barn, om hur deras arbetsuppgifter förändras under föräldraledigheten eller om att de blir uppsagda innan föräldraledigheten är slut.

Nu senast har Jämo, jämställdhetsombudsmannen, startat en kampanj för att stoppa diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet. Man har nämligen märkt en markant uppgång av antalet anmälningar om problem i arbetet i samband med föräldraskap.

Och barn innebär förvisso förändringar för arbetet. Hur man än vrider och vänder på saken så måste mamman vara ledig åtminstone en kort tid. Ibland redan innan förlossningen, ibland dessutom ett år eller mer efteråt. Och om inte på heltid så ofta på deltid.

För arbetsgivaren innebär det att scheman måste läggas om och vikarier anställas.

Kvinnor är medvetna om att många arbetsgivare anser att barn innebär bekymmer. Många är därför mycket mer tillmötesgående och lojala med arbetsgivare än vad de enligt lagen behöver vara. Många svarar snällt när arbetsgivare frågar om de är eller planerar att bli gravida - även om de vet att arbetsgivare bryter mot lagen när de ställer sådana frågor.

En väninna till mig sökte och fick nytt jobb, men tackade nej eftersom hon insett att hon var gravid. Hon ville inte utsätta en ny arbetsgivare för den frånvaro det skulle medföra. En del kvinnor tycker inte att det gör så mycket att de tvingas skriva under kontrakt om att inte skaffa barn för att bli anställda.

Samtidigt är alla, utom möjligen just arbetsgivare med siktet inställt på kortsiktiga vinster, överens om att det behövs barn om samhället ska utvecklas. Och det ska också sägas att insikten om att detta inte är några kvinnoproblem växer på många företag. Där ser man män lika mycket som föräldrar.

De flesta män kräver numer att få vara lediga i samband med förlossningen. Och allt fler män plockar ut allt mer föräldraledigt. Det är bra inte bara för de anställda föräldrarna och för jämställdheten i stort utan på sikt också för företagen. Om föräldrarna i högre utsträckning delar lika på föräldraledigheten blir det mer naturligt och mindre dramatiskt för det enskilda företaget.

Men den positiva utvecklingen går långsamt. Därför är det bra att anmälningarna strömmar in till Jämo och att det kommer nya larmrapporter. Det visar att det inte handlar om problem för enskilda kvinnor utan om strukturella problem som angår alla.

Kvinnor har rätt att bli behandlade på samma villkor som män på arbetsmarknaden, oavsett om de är mammor eller inte. De kvinnor som möter arbetsgivare som bryter mot lagen för att förhindra att de anställda skaffar barn ska inte behöva vänta på bättre tider.

Karin Andersson







Nu byter jag parti!

Inför val brukar alla tidningar med självaktning tillhandahålla tester där man som osäker - eller helsäker - väljare kan få hjälp med att välja parti, eller få mycket klart för sig hur fel man valt. De brukar inte vara speciellt bra och eftersom man dessutom måste avgöra hur viktig frågan är för en själv kan resultatet bli smått oroväckande.

Frågan är ju vad det betyder.

Kryssar man i rutan "hög prioritet" på alla frågor kommer man ha mycket med alla partier att göra. På samma sätt visar det sig att taktiken att svara "osäker" på alla frågor och "medium" när det gäller frågans vikt innebär att du är centerpartist. Det är förstås lite kul.

Den som inte kan ta ställning ens till hur viktiga frågornas prioritering är, för att inte tala om vad de tycker är enligt testet i första hand centerpartister i andra hand folkpartister.

Med centerpartiet först på femte plats i mitt personliga testresultat och liberalerna som fyra, så kan ni dra slutsatsen att jag inte bara hade starka åsikter om det mesta, jag prioriterade och prioriterade bort.

Men hur är det meningen att prioriteringen ska gå till egentligen? Jag utgick i från två olika utgångspunkter: dels vad jag själv skulle driva för frågor om jag valdes till riksdagsledamot, dels vad jag mer generellt ansåg var riksdagens sak att avgöra överhuvudtaget.

Testfrågan om jag anser att gränsen för när abort får göras bör sänkas är väldigt uppenbart ett sätt att vaska fram de kristdemokratiska testtagarna. Nu skulle jag som riksdagsledamot tveka till att ta ställning i en sådan fråga. Som lekman är det tveksamt om jag kan tillföra mycket mer än känsla till en debatt om fosters fysiska överlevnadsförmåga utanför livmodern och hur pass utvecklad hjärnkapacitet det har efter 15 veckor.

"Är det bra att det blir fler friskolor i Sverige?" är en annan fråga.

En sån fråga kan man väl inte svara på! Det är väl alldeles utmärkt om kommunala skolor kompletteras med friskolor, men knappast om friskolorna startas för att man anser att de kommunala skolornas utbildningar är av för dålig kvalitet.

"Ska den allmänna värnplikten avskaffas?"

Till förmån för vad då, skulle jag vilja fråga. Det är lite skillnad på att önska att den allmänna värnplikten ska avskaffas eftersom vi inte ska ha något militärt försvar och en helt annan fråga om frågeställaren i själva verkat undrar om jag är positivt inställd till yrkesmilitärer.

"Bör marknadsekonomin stärkas i Sverige?"

Tja, hur man stärker marknadsekonomin är väl inte ens den mest avregelerade person på det klara med. Efter 11 september krävde flygbolag världen över att staterna skulle gå in med enorma summor i stödpengar för att som de uttryckte det garantera konkurrensen.

Då ansåg de privata flygbolagen att en marknadsekonomi där utbud och efterfrågan ska vara ledord var politikernas sak att rädda genom att konstruera en bibehållen efterfrågan.

Så vad betyder det att vilja stärka marknadsekonomin?

Nåväl. All denna eftertanke kom som ordet indikerar - efteråt och inte under själva testet.

Kanske är det bara jag som försöker hitta någon logisk förklaring till resultatet.

Ni förstår, jag blev inte sosse. Tackolov inte heller kristdemokrat eller moderat (näst sist och sist).

Detta test bedömde mig vara vänsterpartist! Jepp, symbolen för jättevänsterväljarna är alltså en EU- och EMU- och friskolepositiv mittensosse.

Och om ni tycker det resultatet var kul så vänta på tvåan: miljöpartiet!

Så nu väntar jag bara på värvarna från vänstern och mp. Kanske de sistnämnda till och med vill göra mig till språkrör, eller provrör som de kallas nu för tiden. Jag har ju redan ett eget forum för politisk debatt. Men är förstås bara en av många tillkortakommanden hos båda partier.

Susanne Sjöstedt

Mer läsning

Annons