Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemlige Hartelius bjuder in

/

Aftonbladets Wolfgang Hansson skrev häromdagen en artikel som helst bör läsas i ett rum med rullgardinerna neddragna och svag belysning. När läsningen är över ska artikeln förstöras.

Annons

Hansson har nämligen varit på besök "Hos Sveriges hemligaste man" – jo, artikeln hade den rubriken – och fått uppleva en värld där allt är mystiskt, övervakat och hysch-hysch. Han har fått kliva innanför portarna på FRA och träffa myndighetens nye generaldirektör (viska fram namnet nu) Dag Hartelius.

Just det, den mytomspunne Dag Hartelius.

"Grå kostym med matchande slips som i färg är svår att skilja från kavajen. Tunnhårig. Glasögon. Om du möter Dag Hartelius på gatan skulle du inte ha en tanke på att han är Sveriges hemligaste man."

Nej, Hartelius har kanske inte Sveriges mest iögonfallande utseende. Han har en klassisk ämbetsmannalook för 2000-talet, den som varje manlig generaldirektör som passerat de 50 bär med stolthet.

Men landets "hemligaste man"? Är det verkligen rätt beskrivning av en person som deltagit i estniska "Let’s dance" (då han var Sveriges ambassadör i landet) och som har givit mängder av intervjuer; den nye FRA-chefen, som närmast kommer från uppdraget som EU-ambassadör, har exempelvis glatt ställt upp på intervjuer för Tidningen Ångermanland då han sommarsemestrat i stugan utanför Härnösand.

Hemlig, var ordet.

"Det hör inte till vanligheterna att journalister släpps in på Rörbyvägen 20 på Lovön, några kilometer norr om Drottningholms Slott. Men i dag öppnades portarna till en av Sveriges hemligaste platser, underrättelsemyndigheten FRA, Försvarets Radioanstalt. Fast det var inte utan villkor jag och ett 20-tal andra reportrar och fotografer släpptes in", skriver Wolfgang Hansson.

Alla journalister får en kick av att berätta att de upplevt något som de tror att ingen läsare fått vara med om, och gärna med tillägget att det var lite hemligt och förbjudet. Det finns i varje journalists DNA, så ock hos mig.

Så här kommer det (men berätta det inte för någon): Jag har också varit inne på FRA. FRA bjuder in journalister ibland, berättar om sin verksamhet, visar museet i källaren och förklarar att det man håller på med är jätteviktigt. Nej, man får inte ta med mobilen in eller ta några bilder utan tillåtelse, men man får kaffe, kaka och ibland en profilprodukt (jag fick en reflex där det stod "FRA räddar liv").

FRA är en myndighet som sysslar med övervakning. Det är en myndighet vars verksamhet måste granskas hårdare, mer intensivt och av betydligt fler. Vilka befogenheter FRA egentligen har, och vilka man ska och inte ska samarbeta med, tycks inte politiker, jurister och de anställda på FRA riktigt ha pratat ihop sig om. Och nej, Dag Hartelius lär knappast vara lika frispråkig i intervjuer framöver, kanske inte ens lika tillgänglig.

Ingen tjänar dock på att bilden av FRA som ogenomträngligt och omöjligt att granska – med en superhemlig chef vid namn vid namn Dag i toppen – förstärks.

FRA är en myndighet och skall betraktas, bevakas och behandlas som en sådan.

Så, nu kan ni förstöra den här artikeln. Det är bara i spionfilmer som det sker automatiskt.

Anders Rönmark

Mer läsning

Annons