Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har vi rasism i glassdisken och en terrororganisation i riksdagen?

Annons

Ligger det krypterade Hitler-hälsningar i våra frysdiskar? Tanken svindlar.

Som om den kryptonazistiska glassen, den folkkära 88:an, inte var nog poppade det för ett tiotal år sedan upp ytterligare en kränkande glasspinne. Jag pratar givetvis om den ökända lakritsglassen Nogger Black, som var svart som självaste lakrits.

I ett svep genom glasshistorien tar Svenska Dagbladet (8/5) upp några glassar som har väckt politiska protester. Läsaren påminns om hur Antidiskrimineringsbyrån i Malmö protesterade mot 88:an, eftersom man ansåg att glassnamnet anspelade på nazism (88 = HH = Heil Hitler). Läsarna påminns även om glasspinnen Girlie, som mötte motstånd därför att den rosa glassen sågs som orimligt könsstereotyp. En glass som så uppenbart riktade sig till flickor, vad hade den i svenska frysboxar att göra?

Glassen Girlie var för könsstereotyp för vissa.

SvD återberättar även den smått underhållande historien om när Centrum mot rasism anmälde företaget bakom Nogger Black till Diskrimineringsombudsmannen, därför att reklamen för glassen uppfattades som anstötlig. Typsnittet förde tanken till graffiti och hela tankemönstret sågs som problematiskt. "GB lägger ihop det svarta med namnet Nogger, som associerar till nigger och neger", förklarade organisationens dåvarande verksamhetschef. Centrum mot rasisms dåvarande ordförande uttryckte sig lika kategoriskt. Han hade på eget bevåg läst ut budskapet "Nogger + lakrits = sant" som "Nigger + lakrits = sant" och menade att det var "omöjligt" att inte se att reklamen anspelade på rasism.

Den provocerande Nogger Black.

Det ligger nära till hands att raljera över aktivister som är så uppfyllda av de egna idéerna att de på detta vis söker konflikt om till synes perifera småsaker. Glasskampanjerna må vara avslutade, men gång på gång dyker det upp protester som för de oinvigda nog mest framstår som grälsjuka och skadliga. När ett sådant mönster växer fram uppstår risken att alla insatser – viktiga som oviktiga – till slut bara väcker löje och blir verkningslösa. Det vore djupt olyckligt om så blir fallet, för det saknas sannerligen inte problem att hantera.

Utöver de principiella invändningar som kan resas mot tanken om att mörka viss barnlitteratur eller förhindra andra att äta viss glass, finns det även ett annat problem. För ligger det verkligen i "kampens intresse" att antirasism börjar förknippas med överilade bojkottaktioner och rena censurtankar, vars destruktiva potential knappast kan överskattas?

Författaren och debattören Henrik Arnstad stämplar SD som en terrororganisation.

Stärker det verkligen förtroendet för motkrafterna när den självutnämnde fascismexperten Henrik Arnstad twittrar fingrarna ur led för att sätta bild att Sverigedemokraterna skulle vara en rasistisk "terrororganisation"? Jag befarar att effekten är den rakt motsatta.

Mer läsning

Annons