Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förhastad fördelning

Annons

"Vad ska du göra och med vem ska du göra det", frågade Reinfeldt dåvarande S-ledaren Mona Sahlin om och om igen under förra mandatperioden.

Denna mandatperiod fortsätter högern avkräva S på ett regeringsalternativ. Egentligen, menar vissa högerföreträdare, borde man veta på ett ungefär vilka som i ett rödgrönt regeringsalternativ ska ha vilka poster – så att väljarna redan före valet skulle förstå vilken extrem politik som skulle kunna föras i ett visst departement.

Nå ja.

Men när hände det egentligen att det anses rimligt att partierna kan presentera laguppställningen långt före valet för att anses trovärdiga?

Så var det exempelvis inte vid regeringsskiftet 2006. När man snubblar över en artikel i Dagens Industri som spekulerar över vem som kan tänkas bli finansminister i den nya regeringen är den skriven den 18 september – alltså dagen efter valet.

Och då är det för övrigt inte Anders Borg man tipsar om. Drömkandidaterna enligt näringslivet var i stället Karin Pilsäter (FP) eller Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund!

"Det är bra om det är någon annan än Moderaterna som får finansministerposten. Annars blir Moderaterna för dominerande", menade exempelvis Stefan Fölster, chefsekonom vid Svenskt Näringsliv.

Nu tog M finansministerposten också - och blev mycket riktigt en alltför dominerande kraft inom alliansen. Men intressantare än så: 2006 var det rimligt att inte fördela poster förrän efter valet. Att stressa fram något sådant nu känns överilat.

Mer läsning

Annons