Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färre ledamöter kan vitalisera demokratin

/
  • Trenden är tydlig. Det blir färre och inte fler människor som får förtroendeuppdrag i kommunpolitiken.

Annons

Sedan årsskiftet får små kommuner möjlighet att krympa sina fullmäktigeförsamlingar. Tidigare har kommunallagen slagit fast att alla kommunfullmäktige måste ha minst 31 ledamöter.

Nu har antalet sänkts till 21 ledamöter för kommuner med högst 8 000 invånare. Många av landets minsta kommuner ser ut att välja att krympa sina högsta beslutande församlingar.

I Härnösand krympte fullmäktige redan inför förra valet från 49 till 43 platser. Inför höstens val finns inga planer bland länets kommuner att minska antalet ledamöter i fullmäktige, men i andra län kommer det att bli färre förtroendevalda politiker.

Utvecklingen går stick i stäv mot förslagen i demokratiutredningen från 2000, som leddes av förre kulturministern Bengt Göranson. Då föreslog den parlamentariska utredningen att fler skulle bli förtroendevalda, men det blev tvärtom.

I stället för 10 000 fler politiskt förtroendevalda har de blivit färre, och det kommer att accelerera med den nya kommunallagen. Är det bra eller dåligt?

Det beror på vilket perspektiv man har. Färre ledamöter i fullmäktige gynnar de stora partierna. De små riskerar att bli helt utan representation, och det är problematiskt.

Risken är också stor att det blir mer av toppstyrning, för i samma takt som antalet fritidspolitiker minskar ökar antalet yrkespolitiker. Färre får mer att bestämma över, och makten koncentreras. Det är ingen positiv utveckling.

Men många ledamöter i fullmäktige har inget egenvärde. På flera håll har partierna svårt att hitta kandidater till alla uppdrag, och det gäller inte enbart Sverigedemokraterna.

I Sveriges minsta kommun Bjurholm i Västerbotten bor 2 400 personer. Även när kommunen nu drar ner fullmäktigeförsamlingen till 21 ledamöter går det en ledamot på 115 invånare. Ganska många känner med andra ord en politiker, och ordförande i kommunstyrelsen är ofta en lokal kändis.

I Stockholm går det 100 gånger så många invånare på varje fullmäktigeledamot. Avståndet är mycket större till politikerna i storstäderna.

Nej, färre fullmäktigeledamöter är ingen katastrof för demokratin. Inte om kommunerna hittar andra sätt att fatta kloka beslut och hålla kontakten med medborgarna.

Krympta fullmäktigeförsamlingar måste kompletteras med en bra organisation, både för de politiska nämnderna och utskotten och för förvaltningarna.

Nya mötesformer och forum måste skapas både fysiskt och på nätet, gärna i konkreta lokala frågor som väcker engagemang. Det kan till och med locka nya människor till politiken, och det behövs för att demokratin ska vitaliseras.

Mer läsning

Annons