Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En triumf för rättvisan

Annons
Måndag 18 februari 2002



En triumf för rättvisan

Milosevic försöker förlöjliga domstolen men det är inte troligt att han lyckas.

Rättvisan firar just nu stora triumfer. En av 1900-talets europeiska diktatorer står inför skranket i Haag. Rrättegången mot den förre jugoslaviske presidenten Slobodan Milosevic har inletts.

Milosevic står anklagad för krigsförbrytelser och rättegången omfattar krigen i Kroatien, Bosnien och Kosovo. Det är Milosevics personliga ansvar det handlar om. Han kan inte hänvisa till någon stats eller organisations rättigheter, utan måste svara på varför han personligen kunde ge order om att grymheterna skulle utföras.

Det är inte första gången krigsförbrytare ställs inför rätta: många personer har tidigare åtalats i Haag och en krigsförbrytardomstol har också behandlat de brott som begicks under kriget i Rwanda. Men det som nu inleds är den största krigsförbrytarrättegången i Europa sedan N¸rnbergrättegången 1946.

Slobodan Milosevic illustrerar själv på ett alldeles utmärkt sätt varför allt detta är en seger för rättvisan och det civiliserade samhället: medan domstolen ger honom rätt att försvara sig och kalla vittnen, och människorättsorganisationer bevakar behandlingen av honom, fnyser han själv föraktfullt åt alltihop och kallar chefsåklagaren Carla del Ponte för ett efterblivet barn.

Milosevic vill inte ha egna advokater, eftersom han inte "erkänner" domstolen, men tänker uppenbarligen försöka kalla Tony Blair, Bill Clinton och andra som vittnen. Milosevics försök att dra ett löjets skimmer över domstolen gör bara att han själv framstår som den obehagliga typ han verkligen är. Det finns all anledning att tro att den orädda Carla del Ponte övertygande lyckas bevisa att Milosevic är skyldig till krigsförbrytelser.

Men rättegången mot Slobodan Milosevic får inte blir slutpunkten för rättvisans försök att ta plats i krigets efterdyningar. Även om det är ett nödvändigt sätt att stänga kapitlet om Milosevic och hans krig, måste rättegången bli språngbrädan för det som verkligen vore rättvisans seger: inrättandet av en permanent internationell brottmålsdomstol.

En permanent domstol har diskuterats mycket, mycket länge. I praktiken ända sedan N¸rnberg. Ändå har inte mycket hänt förrän det senaste decenniet. Nu verkar det ändå som att tillräckligt många krafter inom FN-systemet samverkar för att en sådan ska bli möjlig, och det är verkligen på tiden. En permanent brottmålsdomstol skulle genom sin blotta existens kunna vara avskräckande, och den skulle dessutom stämma bättre in i den allmänna rättssäkerhetssyn som går ut på att tillfälliga domstolar inte får inrättas. Domstolen och dess maktmedel ska finnas där innan brottet över huvud taget begås.

Rättegångarna i de tillfälliga krigsförbrytardomstolarna har dock inte varit förgäves. De har gett och kommer att ge stora lärdomar om hur en domstol bör fungera i framtiden. Det gäller inte minst den nu pågående rättegången mot Slobodan Milosevic.



Djurombud

I höstas var regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet överens om att inrätta en ny djurskyddsmyndighet. Den gavs rätt mycket uppmärksamhet. Sedan kom eftertanken - eller om det var LRF - till jordbruksminister Margareta Winberg. Risken var stor att en fristående djurskyddsmyndighet inte skulle ta samma ekonomiska hänsyn till jordbruksnäringen som jordbruksverket.

Så nu är det tveksamt om det blir någon myndighet, vilket retar miljöpartiet och vänsterpartiet. Regeringen har nämligen backat från uppgörelsen och vill i stället ha en djurskyddsombudsman medan lagstiftningen ska ligga kvar hos jordbruksverket. Det är förstås långt ifrån det stärkta djurskydd som ligger i en myndighet skild från jordbruksverket.

Mer läsning

Annons