Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ständig känsla av att inte riktigt räcka till

/

"Var ligger min arbetsplats i morgon?" är resultatet av det överväldigande gensvar som tidningen Kommunalarbetaren fick när de bjöd in till en novelltävling med texter om jobbet, öppen för enbart kommunalare.
Av de drygt 250 texter som skickades in trängs 23 stycken mellan bokens turkosa pärmar med vinröd rygg.

Annons

Det är berättelser om dagens Sverige. Signerade städaren, hemvårdaren och bussföraren.

Det slår mig nästan omedelbart när jag börjar bläddra i boken hur sällsynta dessa berättelser är - om vanliga jobb, från vanliga arbetsplatser.

Här finns undersköterskan Annika Edins berättelse om kärleken till det hårda arbetet i hemtjänsten, och framförallt de människor man arbetar för.

Den är ett smärtsamt vittnesmål om den ständiga känslan av att inte riktigt räcka till, och längtan efter att kunna ge mer, som blir så påtaglig i vackra rader som: "Jag vill klä ut mig till en grönskande björk som kan bära med sig sommaren och lövens sus - in till dig! In till dig som inte fått känna vindens svalka, den friska luften i dina lungor eller doften av sommar på så väldigt länge, men som aldrig slutat drömma om det."

När kommunalarna får chansen att själva skriva om jobbet har stoltheten och glädjen sin självklara plats, precis som ilskan, uppgivenheten och hatet. Himmel och helvete på samma schemarad, sådan är verkligheten på golvet.

Det är svårt att inte beröras av välfärdsarbetarnas obesvarade kärlek till välfärden, till de arbeten som dessa kvinnor (och män) utför, till priset av underbetalning och trasiga ryggar. Av hoppet och ansvarskänslan som besegrar tröttheten.

Av när vårdbiträdet Frida Lundgren sammanfattar hemtjänstens vardagsslit och desperation på två rader: "Alla vet att det inte går. Alla vet att det måste gå. Alla vet att det kommer att gå ändå."

När SVT nyligen tog hjälp av opinionsföretaget Sifo och frågade drygt 1000 svenskar frågor om äldreomsorgen, svarade endast två av 100 att de är helt trygga med att åldras i Sverige. Endast en av 100 höll till fullo med om att det finns tillräckligt med personal inom äldrevården för att tillgodose de äldres grundläggande behov.

Det är svårt att inte se ett samband mellan oron för framtidens välfärd, och arbetssituationen för välfärdsarbetarna som det berättas om i boken. Givetvis hänger det ihop. Givetvis är oron en konsekvens av en välfärd där arbetarna får veta att tid är pengar och pengar är gud, och där handhållning och medmänsklighet inte ingår i basutbudet.

Det slår mig hur mycket av det politiska samtalet som kretsar kring "jobb", som något diffust och abstrakt. Men hur lite som faktiskt handlar om arbetets innehåll och villkor.

Det finns över en halv miljon kommunalare i Sverige. Trots detta, och trots att svenska partier i snart tio år slagits om epitetet arbetarparti, har man lyckats hålla debatten om jobben så långt ifrån den verklighet som beskrivs i "Var ligger min arbetsplats i morgon?".

Det är valår och "jobben" spås bli den hetaste valfrågan. Ändå lyckas man på senhösten 2013 fylla en novellsamling med samtidsbetraktelser från golvets arbetare om delade turer, slitna ryggar och hårda hierarkier.

Nej, det här är ingen absolut sanning - det här är fiktion. Men fiktion som bottnar i en självupplevd verklighet, som ligger den mycket nära. Den verklighet som är så många människors vardag.

"Var ligger min arbetsplats i morgon?" är en stilla undran varför vissa får dricka sitt kaffe i källarens mögellukt medan andra fikar i mjuka fåtöljer, i övervåningens solljusa lokaler. Det är en stilla vädjan om förståelse, och ett stridsrop på samma gång.

Novellerna säger väldigt mycket om vårt samhälle, vår samtid. Om välfärdslandet Sverige, 2014:

"Alla vet att det inte går. Alla vet att det måste gå. Alla vet att det kommer att gå ändå."

Mer läsning

Annons