Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödläge i Bryssel

/

Det är nattmanglingar och hemlighetsmakeri som gäller. Den europeiska medborgaren, som ska bidra med pengarna till EU:s budget, har väldigt begränsad insyn.

Annons

Förra veckans toppmöte som skulle anta ett förslag till ny långtidsbudget för EU slutade utan enighet. Medlemsländerna står fortfarande mycket långt från varandra, dels i synen på hur mycket pengar EU bör spendera, dels i synen på vart pengarna bör gå.

De så kallade budgethökarna, som Sverige och Storbritannien, menar dels att utgifterna bör minska, och dels att mer pengar bör gå till forskning och infrastruktur, och mindre till jordbruks- och regionalstöd. Frankrike, med stöd av många syd- och östeuropeiska länder, står på motsatt sida. Även parlamentet, som måste godkänna budgeten, vill se ökade utgifter. Tyskland sympatiserar med Sverige men ser som sin främsta uppgift att nå fram till en kompromisslösning.

Långtidsbudgeten kommer inte att träda i kraft förrän 1 januari 2014. Det finns fortfarande tid att nå en uppgörelse. Men om ingen enighet kan uppnås om långtidsbudgeten antar ministerrådet en tillfällig budget för 2014. Den budgeten kräver inte enighet, utan antas med kvalificerad majoritet. Budgethökarna har inte tillräckligt många röster för att stoppa en tillfällig budget. Sveriges förhandlingsposition är alltså ganska svag, trots att regeringen har vetorätt.

Det är naturligtvis extremt svårt att bedöma om Sverige kunde ha förhandlat bättre, eftersom förhandlingarna sker i det tysta. Men kanske borde Sverige ha accepterat en ökad budget, och prioriterat mer pengar till forskning och infrastruktur. Nu har situationen glidit Sverige och dess allierade ur händerna. Det förslag som verkar ha störst stöd medför högre totalutgifter och mer pengar till jordbruks- och regionalstöd.

EU:s budget är på många sätt ett lapptäcke som nödtorftigt ska täcka hålen i gamla beslut. En stor del av budgeten består av pengar för beslut som EU redan har fattat men ännu inte betalat för. Det finns också stora skillnader mellan hur olika medlemsländer behandlas. Franska bönder får till exempel mer jordbruksstöd än bönder i de nya medlemsländerna med samma förutsättningar. Och Storbritannien får en rabatt på sin EU-avgift, men inte Danmark, trots att även danskarna är nettobetalare till EU.

Kaoset kring långtidsbudgeten visar att ingenting har förändrats. Det gamla hemlighetsmakeriet, med nattmanglingar bakom stängda dörrar, fortsätter.

Den europeiska medborgaren, som ska betala för besluten, och som undrar vilka möjligheter hon har att påverka budgetens innehåll och ställa beslutsfattarna till svars, har sannolikt inga vettiga svar att få. EU:s budgetprocess måste reformeras.

Det handlar om medborgarnas förtroende, och det är sannolikt också den enda sättet att få en budget där intäkter och utgifter fördelas på ett rationellt, genomskådligt och rättvist sätt.

David Ekstrand

Mer läsning

Annons