Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det vore klädsamt av Moderaterna att erkänna

/
  • Carl Bildt och Ulf Adelsohn borde kunna tala klarspråk om bojkotten mot Sydafrika.

Annons

Inställningen till Sydafrika svärtar Moderaternas 1900-talshistoria. Långt in på 1980-talet motsatte sig partiet att Sverige skulle delta i den internationella handelsbojkott som flera andra länder redan tagit initiativ till.

M var givetvis inte för rasåtskillnadssystemet. Det kunde ju ingen vettig människa vara, endast sekter inom den dåvarande vit maktsfären, där senare Sverigedemokraterna skulle uppstå, var det.

Moderaterna hävdade (utåt) att det endast handlade om en metodfråga. Man trodde inte att en bojkott skulle fungera, sa man. Partiet hänvisade till att när det gällde kommuniststaterna i Östeuropa rådde det konsensus om motsatt strategi; att oppositionen bakom murarna var beroende av kontakter med väst. M försvarade sitt ställningstagande med att diktaturstater inte skulle behandlas olika.

Men att denna retorik mest var fråga om nödtorftiga svepskäl var uppenbart. Det som den moderata ståndpunkten egentligen grundade sig i var följsamhet gentemot svenska företags vinstintressen. Pengar överordnades moral.

Det hade varit klädsamt om Moderaterna hade kunnat erkänna detta. I synnerhet en vecka som denna. Ledande moderater från 80-talet, till exempel dåvarande partiledaren Ulf Adelsohn, ungdomsförbundsordföranden Gunnar Hökmark och den centralt placerade Carl Bildt, har fått en mängd tillfällen av medierna. De hade kunnat säga: "Vi hade fel."

I stället hade partiet mage att förra året försöka ta åt sig äran för att andra partier drev fram bojkotten mot Sydafrika. Som om Moderaterna inte redan hade nog att skämmas för i denna fråga.

Men att kräva att dagens M-ledare skulle be om ursäkt, det är att gå ett steg för långt. Fredrik Reinfeldt hade inte den typ av ledande post inom Moderaterna på den tiden att han kan anses skyldig till partiets officiella linje. Han har såvitt känt inte heller personligen gjort sig skyldig till några plumpa och grova uttalanden.

Några menar att Reinfeldt på grund av partiets genanta ställningstagande på 80-talet inte borde ha närvarat vid Nelson Mandelas begravning på tisdagen. Men detta vore en skymf, om något. En statsminister representerar först och främst sitt land. Sverige som nation har varit en av den sydafrikanska demokratirörelsens pålitligaste bundsförvanter.

Och när den som kräver ursäkter av moderater är förre vänsterledaren Lars Ohly kraschar det öronbedövande i glashuset.

Moderaterna var ryggradslösa i Sydafrikafrågan, men var naturligtvis inte aktivt för apartheidsystemet som sådant. Lars Ohlys parti stödde det globala kommunistväldet varhelst det visade sig.

Ohly var ledsen när Sovjetsystemet kollapsade och de förtryckta folken i öst valde marknadsekonomi och demokrati. Men givetvis var ingen moderat ledsen när Sydafrikas svarta befolkning fick samma rättigheter som de vita.

Tanken att Moderaterna skulle vilja införa apartheid i Sverige är så pass befängd att inte ens den skamlöse Lars Ohly kommit på att framföra den.

Men – Ohlys parti ville ju faktiskt införa kommunism i Sverige.

Så sent som 2005 slutade Lars Ohly att utåt benämna sig som kommunist, efter att SVT:s Uppdrag granskning granskat hans förflutna. Men det var inte frågan om någon avböjelse, hans motivering handlade om att begreppet kommunist var så svårt att förklara.

Den som är utan skuld kastar första stenen lyder ju talesättet, men Ohly kastar ändå.

David Nyström

Mer läsning

Annons