Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det saknas inte kreativitet i alla fall

/
  • Här kommer det snart att finnas ett hockeymuseum. Så småningom. Antagligen. Kanske...

Alla som har arbetat med sportjournalistik, eller som noggrant följer sportens värld och har lite insyn i den, vet att det inte bara är på planen som det skarvas.

Annons

Undanflykter, vita lögner och ibland till och med rena falsarier levereras från tränare och klubbledare.

En tränare kan enligt ordföranden ha klubbens "fulla förtroende" – och en timme senare kommer pressmeddelandet som berättar att tränaren entledigats med omedelbar verkan.

En spelare är enligt sportchefen "inte i närheten av ett kontrakt" – och fem minuter senare är det signerat och klart.

Och den där spelaren som, enligt klubbens pressansvarige, "redan åkt hem", "får behandling" eller "är någonstans och ger en annan intervju" kan just i den stunden smita ut bakvägen med den pressansvariges goda minne.

När politiker och generaldirektörer uppvisar samma typ av uppfinningsrikedom får de löpa gatlopp i medierna och det ställs krav på avgångar. Men det råder en lite annan standard när det gäller bollar och puckar.

Inget är dock så underhållande som då tränare och lagläkare ska mörka skador. Jag har sett spelare mer eller mindre krypa fram utan styrsel på benen, ligga helt inpackade i is eller få dropp i båda armarna, men officiellt har det handlat om "en lättare mjukdelsskada", "lite krampkänning" och "hösnuva".

Den kanske allra roligaste episoden jag varit med om inträffade då jag arbetade för Expressen och bevakade SM-finalserien 2007 mellan Modo och Linköping. Backen Mattias Timander hade varit en gigant för Modo hela slutspelet, men i finalerna syntes det tydligt att något var fel med Timanders ena axel. Det grinades illa, det var ispåsar och behandling, och alla undrade om han skulle kunna fortsätta spela finalserien.

Men nej, det var inget fel på Timanders axel. Han hade, meddelade Modos läkare, "en släng av magsjuka". Den församlade journalistkåren kunde knappt hålla sig för skratt.

Av någon konstig anledning dyker den här historien upp i mitt huvud nu då det avslöjats att av de fyra miljoner kronor som Modo Hockey hittills fått låna av kommunen för att bygga ett hockeymuseum så har i runda slängar absolut ingenting gått till just byggandet av ett hockeymuseum.

När planerna på ett "Hall of Fame" presenterades – något som verkligen skulle kunna skapas i Örnsköldsvik med tanke på hur många hockeystjärnor som fostrats i kommunen – var vi många som drog på smilbanden.

Ett "lån" för att bygga ett museum? Jaså, minsann…

Och alla pengar ska bara användas till museet? Okej, om du säger det så.

Och Mattias Timander hade verkligen bara magsjuka, eller hur?

Hela processen kring kommunens lån till Modo Hockey har varit skrattretande från början till slut. Skrattet fastnar dock i halsen när man tänker på att det är skattemedel som använts, att det är kommunens högsta beslutande församling som förts bakom ljuset och att det finns kommunföreträdare som, antingen ljuvligt naivt eller gruvligt beräknande, stått och förklarat att pengarna enbart ska användas till ett hockeymuseum och att allt ska betalas tillbaka.

Det här är betydligt allvarligare än då Modo mörkar en skada på en nyckelspelare.

Jag är säker på att vi så småningom får se ett hockeymuseum i Örnsköldsvik och att de pengar som Modo fått låna kommer att betalas tillbaka.

Men jag är också helt säker på att långtifrån hela summan som kommunen lånar ut kommer att gå till ett museum och att det, när allt räknas samman, kommer att visa sig att Modo Hockey fått en så förmånlig uppgörelse att det knappast kan räknas som ett lån. En injektion skattemedel är en mer passande beskrivning.

Om Modo Hockey har så usel ekonomi att man behöver ett nödlån från kommunen för att få ordning på siffrorna på sista raden måste klubbens ledning kunna vara ärlig och säga det. Precis som att kommunstyrelsens ordförande Elvy Söderström (S) måste kunna vara öppen med att hon faktiskt vill slussa pengar direkt in i Modos klubbkassa. Då kan vi äntligen få en hederlig diskussion om i vilken omfattning, och på vilket sätt, kommunen ska stötta Modo Hockey.

En liten lögn om en spelares eventuella skadeproblematik kan vi nog leva med.

Men så kreativ med sanningen får man faktiskt inte vara när det handlar om miljontals skattekronor.

Mer läsning

Annons