Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det måste bli ett supervalår för alla

/
  • Hur garanterar vi att alla grupper i samhället får goda möjligheter att delta i valproceduren?

Annons

Många är tvärsäkra. Sverige införde allmän rösträtt 1919, och 1921 hölls det första valet där både män och kvinnor fick rösta.

Vad få känner till är att det fanns restriktioner, exempelvis var man diskvalificerad om man satt i fängelse eller levde på socialbidrag, och det dröjde ända till 1989 innan vi helt skrotade elittänkandet vid valurnorna. Då avskaffades begreppet omyndigförklaring, vilket öppnade upp vallokalerna för personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Att öppna upp vallokaler är numera en svensk paradgren. För att markera att alla medborgares medverkan är precis lika viktig, kan kommunerna från och med 2014 inte längre få dispens för icke tillgängliga vallokaler. Alla väljare, oavsett livssituation, ska kunna rösta överallt.

Problemet är att tillgängligheten inte fungerar i praktiken. Trots att det finns en uttalad målsättning att personer med intellektuella funktionsnedsättningar – runt en procent av befolkningen – ska kunna delta fullt ut i samhället, visar de få undersökningar som gjorts att endast två av tio röstar.

Det låter kanske inte särskilt allvarligt. Gruppen är relativt liten, dess medlemmar har ofta sämre omvärldsorientering än genomsnittet och en del har inte den kapacitet som krävs för att kunna delta i allmänna val.

Å andra sidan handlar det inte om siffror och statistik, utan om att demokratiska rättigheter gäller alla. Att en klar majoritet i en grupp som är oerhört beroende av politiska beslut och samhällets stöd avstår från att rösta, bland annat på grund av bristande läsförmåga och svårigheter att förstå röstprocessen, är inte värdigt ett land med en stark tradition av högt valdeltagande. Att en del känner sig bortstötta, eftersom man upplever att politikerna pratar över ens huvud, gör inte bilden ljusare.

Här höjer säkert några läsare på ögonbrynen och tänker att det är bättre att så kallade normalbegåvade bestämmer hur Sverige ska styras. Om man har svårt att förstå sig på politik, har man ingenting i vallokalen att göra.

Det är dock en rejäl tankevurpa.

Demokrati är motsatsen till elitism. Demokrati bygger på att alla – oavsett kön, utbildning, inkomst och intelligens – har precis lika mycket att säga till om på valdagen. Det bygger i sin tur på att samhället plogar vägen till vallokalen och markerar att alla röster är lika viktiga.

Konkret handlar det om att i större utsträckning än i dag erbjuda riktat stöd och information som alla kan ta till sig, exempelvis genom att satsa mer på lättlästa nyheter och informationskampanjer och se till att de når dem som behöver dem. Kort sagt att man har lika höga ambitioner för valdeltagande, oavsett om det gäller intellektuellt funktionshindrade, fysiskt funktionshindrade eller icke funktionshindrade.

Sverige ligger i topp när det gäller de två sista grupperna. Det är hög tid att även börja riva de intellektuella hindren, så att supervalåret blir ett valår för alla.

Susanne Nyström

Mer läsning

Annons