Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns ingen militär lösning

Annons

De israeliska angreppen mot den islamistiska Hamasrörelsens baser inne i Gaza under helgen var en brutal påminnelse om Israels militära styrka, palestiniernas interna problem och regionens bräcklighet.

Ett militärt svar från Israel var väntat efter Hamas ointresse av att förnya vapenvilan och de allt intensivare raketattackerna mot Israel. Men att svaret skulle bli så blodigt var det få som anade. Bara under lördagen krävdes över tvåhundra dödsoffer och många fler människor skadades. Ett sextiotal israeliska stridsflygplan släppte under lördagen iväg över hundra ton missiler och bomber mot mål på den tättbefolkade Gazaremsan. Det gör operationen ”Gjutet bly” till den största i Gaza sedan 1967.

Nu tyder allt på att det stundar en utdragen militär konfrontation mellan den israeliska militären och Hamas omkring 15 000 beväpnade män. Ingen av sidorna lär i alla fall självmant återgå till en vapenvila och lugnare relationer. Positionerna är för låsta och frustrationen för stor för att det ska te sig sannolikt.

Premiärminister Ehud Olmert har sagt att inget land i världen skulle acceptera de raket- och missilangrepp som Israel fått utstå och landets försvarsminister Ehud Barak sade i en amerikansk tv-intervju på lördagen att Israels avsikt är att totalt ändra spelreglerna. Hamasledaren Ismail Haniya lät samtidigt meddela att rörelsen aldrig kommer att hissa vitt flagg. ”Låt dem slita oss i stycken, vi kommer inte att vika en tum”, sade han i ett uttalande under helgen. Läget ser med andra ord allt annat än ljust ut.

FN:s säkerhetsråd har varit sammankallat och det kräver att allt våld ska upphöra. Även under de bästa omständigheter tar det tid att mobilisera omvärldens diplomatiska resurser för att göra verklighet av sådana krav. Den så medlingsenergiske franska presidenten Nicolas Sarkozy lämnar i dagarna över EU:s ordförandeskapsklubba till Tjeckien. USA står inför ett maktskifte och av president George Bushs självsäkra utspel förra hösten om fred i Mellanöstern under 2008 hör man inte så mycket i dag. Och att Iran eller något av de arabiska länderna ska rycka in och spela en konstruktiv roll är nog att hoppas på för mycket.

Trots de dystra utsikterna är det viktigt att inte misströsta. Den redan svåra humanitära situationen i Gaza – som både Israel och Hamas bär ansvar för – får inte förvärras ytterligare. Det är viktigt att hjälpsändningar kommer fram.

På lite längre sikt finns inget alternativ till en politisk lösning på konflikten. Israelerna har rätt att leva i fred och säkerhet och det har även palestinierna. För att komma dit krävs en tvåstatslösning. Dels måste Israel vara beredd att göra smärtsamma eftergifter, dels måste alla palestinska organisationer göra upp med vanföreställningen om att Israel går att utplåna.

Magnus Krantz

Mer läsning

Annons