Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det feministiska slaget är inte över

/
  • Feminism är mer än vackra formuleringar på ett myndighetspapper. 

Annons

Det är ett år sedan debatten om radikaliseringen av förorterna drog i gång på allvar när feministen Zeliha Dagli skrev ett modigt debattinlägg i Aftonbladet där hon lyfte fram att många kvinnor i Sverige inte kan röra sig fritt eller ett leva ett självständigt liv.

För en del blev det en ögonöppnare. Men inte för alla.

Fortfarande finns det människor som raljerar över protesterna mot könsseparatistiska offentliga bad eller pressar fram frihetsargument in absurdum, utan att reflektera över att det i förlängningen riskerar att dra undan mattan under fötterna för de som allra mest behöver samhällets stöd för att komma undan patriarkalt förtryck.

Uppenbarligen är det alltför lätt att i dagens Sverige ta den feministiska kampen och det våra förmödrar slagits för i över 100 år för givet. Och varje gång det görs, sviker vi alla de kvinnor som fortfarande av olika skäl hotas, nedvärderas eller tvingas in i förutbestämda trånga könsmallar.

Häromdagen avslöjade Kalla fakta i TV4 hur flickor och kvinnor på asylboenden utsätts för övergrepp och att de därtill anklagas för att ljuga och överdriva av Migrationsverket. Ignoransen på den statliga myndigheten är häpnadsväckande.

Lika allvarligt är att man fortfarande på skolor runt om i Sverige inte alltid tar hoten om tvångs- och barnäktenskap på allvar. Varje år är det barn som inte återkommer efter sommarlovet. Som har blivit bortförda och bortgifta.

Att sådant förekommer trots skärpt lagstiftning är fullständigt oacceptabelt. Ändå är det så verkligheten ser ut. Bland annat för att det finns en rädsla för att kränka, vilken leder till att framförallt flickor från familjer med en annan etnicitet eller kultur än majoritetsbefolkningen inte åtnjuter samma skydd och rättigheter som sina medsystrar.

Jämställdheten gäller alla kvinnor i Sverige. Alla. Det får vi aldrig glömma. Oavsett bakgrund, etnicitet, kultur eller religion. Att bekvämt luta sig tillbaka för att vi numera har kvinnliga präster, ”pappaledighet” och genusdagis är inget alternativ.

För någon månad sedan hölls Fadimegalan och om ett par veckor är det dags för Peladagen. Över hela landet uppmärksammar GAPF, Riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime på olika sätt hedersvåld och förtryck. Sida vid sida med dem kämpar Varken hora eller kuvad (VHEK) för alla kvinnors och flickors rättigheter. Obevekligt. Oförtröttligt. De är i dag våra verkliga jämställdhetskämpar. Gång på gång visar de att det feministiska slaget långt ifrån är över.

Det går en rak linje mellan Kerstin Hesselgren, liberal som var tongivande i kampen för kvinnlig rösträtt och första kvinnan i riksdagen, och modiga kvinnor som människorättsaktivisten Sara Mohammad och Zeliha Dagli.

Alla som tror på ett Sverige där människor inte begränsas, hotas eller nedvärderas på grund av sitt kön har ett ansvar för att se till att deras strid fortsätter tills dess att jämställdhet är en realitet. Inte bara vackra ord på ett myndighetsdokument och ett privilegium för vissa.

Mer läsning

Annons