Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det behövs mer och inte mindre grön politik

/
  • Avgående språkröret Åsa Romson kan klimat- och miljöfrågor bättre än många andra politiker, men offras ändå för att rädda ett sargat parti.

Annons

För tre veckor sedan satt klimat- och miljöminister Åsa Romson tillsammans med kollegor från hela världen i FN-skrapan i New York och undertecknade det historiska klimatavtalet framtaget i Paris i höstas. Det var ett stort ögonblick för henne, för Sverige och för världen.

Samtidigt här hemma avgick bostadsminister Mehmet Kaplan och det blev början till slutet för Åsa Romsons tid som språkrör och statsråd. Efter några dramatiska veckor är hon inte längre önskvärd i Miljöpartiets ledning.

På samma scen i Karlstad som hon valdes till språkrör för fem år sedan tog hon på fredagsförmiddagen tack och adjö till politiken. Hon gjorde det med ett starkt och känsloladdat tal, återigen med tårarna snubblande nära.

Applåderna och de stående ovationerna var minst lika starka nu som när hon valdes, och det är smått absurt att hon några timmar senare tvingades bort av ombuden som nyss hyllat henne. Hon offras för att rädda ett sargat parti, men frågan är om det räcker när Gustav Fridolin sitter kvar och partiet har kvar att göra upp med mycket av det som skapat krisen.

Åsa Romson är mycket kompetent i klimat- och miljöfrågor. Som departementschef har hon fått mycket uträttat, men samtidigt har ett antal osmarta verbala kullerbyttor ställt till det för henne.

Det är sorgligt att hon tvingas gå. Det är sorgligt att det inte alltid är resultaten som räknas, utan hur politikerna går genom rutan. Media har givetvis ett ansvar och de ständiga opinionsmätningarna gör också att sjunkande förtroendesiffror för partiledarna utgör ett större hot mot dem än vad de faktiskt uträttar.

Det går nästan att ta på oron och osäkerheten i kongresslokalen i Karlstad när opinionssiffrorna knappt når över fyra procent. Åsa Romsons uppmaning att rörelsen behöver gaska upp sig och ta sig i kragen känns därför befogad.

Sverige och världen behöver nämligen mer och inte mindre av grön politik. Klimathotet är betydligt allvarligare än hur vi hälsar på varandra eller om någon råkar snubbla på orden.

Miljöpartiet har gjort skillnad under 18 månader i regeringen. Det intygade finansminister Magdalena Andersson (S), som deltog i ett panelsamtal om MP:s valmanifest vid lunchtid. Hon hävdade att koalitionspartierna passade bra ihop och att samarbetet i regeringskansliet fungerar bra.

Men Miljöpartiet behöver bli mer pragmatiska och realistiska. Framtida valmanifest ska vara genomförbara och inga utopier. De får, som Magdalena Andersson, inte heller glömma bort att förslagen ska vara ekonomiskt och inte bara ekologiskt hållbara.

Göran Perssons idé om det gröna folkhemmet har kommit av sig, men kanske kan Miljöpartiet återigen få sossarna att bli mindre grå och mer gröna. Det verkar bli så och det vore en välkommen förändring.

Den rödgröna regeringen kan till exempel börja med att sätta stopp för Vattenfalls försäljning av de tyska kolkraftanläggningarna. Kolet måste stanna i marken om klimatmålen ska nås.

Mer läsning

Annons