Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är tydligen fritt fram

En av mina stora idoler när jag växte upp var rom. Enligt vissa vuxna utanför boxningslokalen var han zigenare, jo, det kunde vi höra ibland. Vi ungdomar kallade honom Leif. Eller Keiski.

Annons

I den av svett inpyrda källaren i Sundsvalls sporthall i början av 90-talet var det en man av romskt ursprung som var den store hjälten, och för den som sökte förebilder i yngre åldrar fanns bröderna L.

Också romer.

Också zigenare enligt vissa vuxna utanför boxningslokalen, jo, det kunde vi höra ibland.

Men framför allt var de boxare. De var förvisso mer välklädda än många andra och betydligt artigare (jag minns hur de alltid öppnade dörren för min mamma), men de var boxare. I en boxningslokal, där etniciteterna var lika många som hopprepen och sandsäckarna, fanns det ingen minoritet. Det fanns flera. Många. Alla var det på något sätt.

Jag önskar att den attityden hade fått sprida sig till andra delar av samhället. Och på något vis önskar jag att mitt elvaåriga boxningsjag hade fått behålla naiviteten och helhjärtat fått tro på idrottens förbrödrande kraft ett tag till.

Men även på boxningsgalor i Sundsvall kunde folk i publiken skrika "jävla tattare". Även i sporthallens katakomber kunde idrottsledare – dock inga från boxningsklubben – höras mumla om "dom där".

Romer är nämligen en etnisk grupp som det är tillåtet att tala illa om. Det är ingen som kommer att stoppa dig i fikarummet om du säger "ja, men det vet man väl hur zigenare är" eller om du lägger till ett "men de gör ju så mycket brottsligt" efter din vackra utläggning om allas lika värde. Det är fritt fram.

Det är tydligen också fritt fram för polisen i Skåne att skapa ett register över drygt 4 000 människor, vars enda gemensamma nämnare är att de är romer. De yngsta i polisregistret över "kringresande" är bara två år gamla. Vi pratar alltså om ett rasregister i det toleranta och upplysta Sverige år 2013. Varsågod, det är helt i sin ordning att må fysiskt illa.

Dagens Nyheters avslöjande om registret över romer kommer givetvis att leda till avsked, omplaceringar och räfst och rättarting. Det kommer att inrättas kriskommissioner och göras undersökningar. De "enskilda poliser" som upprättat "analysfilen" – nu pratar vi avancerad "polisinformatöriska", också känt som rent dravel – kommer att visa sig vara betydligt fler än bara några enskilda. Det kommer också att slås fast att det handlar om ett register som hade gjort Herman Lundborg och de andra farbröderna vid rasbiologiska institutet i Uppsala på 1930-talet gröna av avund.

Men sen då? När poliser bytts ut eller bytt tjänst, när vi fördömt och förbannat, vad händer då?

Då, när det åter kommer att pratas i fikarummen om "dom där", muttras över "zigenare" och "tattare" och folk slår fast att de inte har något emot andra folkgrupper "men du vet ju hur det är med romer".

Det kanske inte pratas så i boxningslokalen. Jag vill verkligen tro att det fortfarande är ett ställe där ordet "romer" inte betraktas som ett skällsord.

Jag vill tro att det fortfarande finns ett ställe där det inte är fritt fram.

Mer läsning

Annons