Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den svenskaste dagen

/

Annons

Har du som jag reagerat minst en gång på alla nyhetstexter om den brittiska folkomröstningen med ett ”så mysko att ha folkomröstning dagen innan midsommarafton” för att sedan lite generat inse att midsommar ju är unikt svenskt.

Bilköer när ”alla” passar på att inleda semestern samma torsdag eftermiddag, dansa i kring runt en hednisk fallossymbol och sedan dricka 13 miljoner liter alkohol (det är Systembolagets största försäljningshögtid där 1,1 miljoner kunder väljer att handla dagen före midsommarafton!) för att sedan gnälla över att det kanske regnar för mycket för att grilla.

Den här dagen är en helt oreligiös, opolitisk nationell helgdag som inte ens våra både kulturellt och geografiskt näraliggande grannländer förstår sig på eller är intresserade av att imitera.

Allt detta är dock endast av godo, för hade midsommarafton känts mer internationellt eller haft starkare politiska eller religiösa traditioner hade kanske ett visst politiskt parti försöka låtsas som att även den svenska midsommaren var under attack från den där ”islamiseringen” de försöker låtsas som pågår där det som är svenskt tvingas hållas tillbaka.

Hade den dessutom kopplats till religion så hade väl en massa högermänniskor föreslagit att man kanske inte borde få helgtillägg att jobba i dag eftersom det rimligen måste finnas massor med människor för vilka svenska religiösa högtider inte utgör något skäl att fira.

Men precis som på jul – som ju faktiskt för ytterst få svenskar bottnar i en religiös tro - ändrar vi helst ingenting i vårt firande.

För nysvenskar måste det på samma gång kännas inkluderande på ett sätt som en politisk eller religiös helgdag nog inte kan kännas – och ändå svårpenetrerat: Vad BETYDER midsommarfirandet egentligen? Vad firar vi?

Tja, säg det. Tryggheten i det förutsägbara kanske?

Mer läsning

Annons