Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den politiska vardagen

/

Stimulerande debatter, engagemang och högt i tak, eller gamla hjulspår, konservativa arbetsformer och partipiska? Partiernas interna processer kan nog i vissa fall förklara varför förtroendevalda lämnar sina uppdrag.

Annons

Tidningen Ångermanland kan i dag berätta om hur många politiker i landskapet som lämnat sina uppdrag det senaste året.

Och ordet "många" är i sammanhanget korrekt att använda. För sett till befolkningsstorleken är det anmärkningsvärt att 23 personer i Härnösand, 13 i Kramfors och 15 i Sollefteå lämnat sina politiska uppdrag. Det är oroväckande.

Vår demokrati vilar på att det finns personer som är beredda att axla ansvaret som folkets representanter i beslutande organ; man kan klaga och gnälla på politikers beslut, men faktum är att politikerna, bara genom att ta på sig uppdrag, gör en insats för vårt öppna och demokratiska samhälle.

Vad beror då avhoppen på och vad kan göras för att minimera dem?

En del avgångar är inget att göra något åt, som när sjukdomar ligger bakom att en politiker ser sig tvungen att avsäga sig sitt uppdrag.

Att unga människor, i full färd med att utbilda sig, etablera sig på arbetsmarknaden och/eller bilda familj, inte anser sig ha tid för politiska uppdrag är heller inte överraskande. En mandatperiod på fyra år är en lång tid, och den känns ännu längre för en person under de trettio.

Något som också ofta lyfts fram när politiska avhopp ska diskuteras är att den politiska processen inte är den snabbaste alla gånger. Ordföranden i kommunfullmäktige i Härnösand, folkpartisten Sven-Åke Vest, konstaterar exempelvis i TÅ i dag att många yngre kommer in i politiken med alltför högt ställda förväntningar:

– Sedan märker man att det tar lång tid att förändra och upplever det därmed som om processen är alltför trög, säger Vest till TÅ.

En helt korrekt analys.

Vest uttrycker också oro över att medelåldern i de beslutande församlingarna riskerar att bli alltför hög och att det vore "bedrövligt om politiken bara sköttes av pensionärer".

Det är därför på tiden att partierna agerar.

Visst är den politiska processen i kommunerna ofta att betrakta som väldigt trög, med långa handläggningstider, beslut i nämnder och beslut i fullmäktige. Arbetet måste dock få ta en viss tid så att alla berörda ska hinna säga sitt och beslut kunna fattas på ett demokratiskt sätt.

Något som däremot kan fräschas upp är partiernas interna arbete.

Hur bemöts personer med egna idéer? Får de utrymme eller blir de kvästa av partipiskan?

Hur lång tid tar det att avancera inom partiet? Tilldelas uppdrag efter kompetens eller baseras det på antalet år i partiet?

Hur arbetar partierna för att rekrytera nya medlemmar? Krävs det hundraprocentig lojalitet mot partiprogrammet eller är personer som vågar ifrågasätta partiets politik välkomna?

Förtroendevalda som hoppar av sina uppdrag i förtid brukar sällan göra det i protest mot det politiska system som kräver remissrundor och långa debatter.

Fler gör det på grund av att de känner sig illa behandlade av sina partier, och att de upplever att de inte får genomslag för sina idéer internt.

Den dag som principen "person före parti" får råda lär nog avhoppen bli färre.

Tyvärr tycks det svenska partisystemets arbetsformer betraktas som i det närmaste perfekta. Medlemssiffrorna, engagemanget och avhoppen säger dock något helt annat.

Mer läsning

Annons